måndag 15 oktober 2018

Både oroande och härligt, både vackert och skrämmande.

Mitt i oktober sitter vi på altanen och njuter i solen. Det är vindstilla. Det är höstfärger och doftande jord. Men det känns som om det inte är verkligt. I år är vädret ur led. För några veckor sen borstade jag bort snön från altanen och det var ovanligt tidigt. Nu är det risk för att pumporna inte klarar värmen. Det är detta som jag hade hoppats att regeringsförhandlingarna skulle handla om. Klimatfrågan och vikten av att följa FN:s konvention om mänskliga rättigheter.

Aldrig i hela livet hade jag trott att den som vill bli statsminister skulle upprepa att han inte kan räkna och att han skulle förneka att just han och moderaterna var valets största förlorare. Istället kan vi inte räkna det antal gånger som han hävdar att just han har fått flest mandat.

Det är som om mitt hjärta brister när jag tänker på hur de som hamnat utanför högkonjunkturen tvingas sitta hemma och frukta vad som sker när nästa regering lägger sin budget. Vilket svek mot dem som behöver vårt stöd. Istället diskuterar valets förlorare hur de som har mest ska få sänkt skatt. Vet ni det är som en fars. Alla de som sprungit om vanliga löntagare ska få mer. Alla de som sett hur deras fastigheter har tiodubblats i värde ska slippa betala skatt, men ve den som har behov av omsorg och stöd. De ska få sina liv spolierade.

Men livet är både och. Fredag till söndag for vi till Kiruna. Jag fick njuta av en härlig resa med tåg genom inlandet i riktig tjocka. Det är spännande att få resa med tåg och möta människor som en aldrig sett förr. Ett helt liv fick jag berättat på fyra timmar. På lördagen var det bokmässa och bokprat. Härlig middag på SPIS och fika. Vi for hem med bil genom Kalixälvdal.

Här är Lappesuando på gränsen mellan Gällivare och Kiruna. Där var det fortfarande lika mycket dimma som vi hade på fredagen men sen kom solen fram och vid havet strålade solen. Väl hemma i byn satt vi på altanen och njöt. Vi såg det nya stadshuset med Konstmuseum på fredagen. När vi satte oss ner på en bänk öppnades hissen och ur den klev två före detta arbetskamrater. Det var Lasse Lindberg som var chefredaktör och anställde mig tillsamman med Håkan Bäcklund som flyttade söderut för länge sen.
Kiruna nya stadshus med Konstmuseet i boxarna som finns i taket.

Ja, livet är både och mest hela tiden. Både oroande och härligt.

Inga kommentarer: