lördag 15 november 2014

Utan bagage från Louis Vuitton

Jag undrar om de som röstade för Schengen och öppna gränser inom EU trodde att att alla som skulle komma skulle ha med sig bagage från Louis Vuitton. Eller hur de tänkte.

Det är väl självklart att de som bara har en Ikeakasse är de som flyttar först när det är ekonomisk kris. Inte är det dom som redan har en plats att leva på som tvingas flytta. Men det tycker inte kommunchefen i Linköping är rätt. Han tycker att att de som tvingas tigga för att överleva ska bli vid sin läst och inte värma sig på Linköpings central. För helst ska de ju vara osynliga.

Det nyhetsinslag på teve som gjort allra störst intryck på mig denna vecka handlar om 29-åriga Mirela Stefanache från Rumänien. Hon tigger i Lycksele utanför Konsum, men det är inte hennes identitet. Hon är Qwan ki do världsstjärna och hon tog två medaljer vid VM i Marocko 2011.

Hon är ett av de barn som bodde på barnhem i Ceausescuregimens Rumänien och hon föll djupt när ekonomin dalade. När hon kom till Lycksele började hon träna med Kampsportklubben. Nu tränar hon så ofta hon kan. Det är kanske Mirela Stefnache som kommer att ta medalj vid nästa VM i karate.

fredag 14 november 2014

Jag vill hitta igen tilliten

Det finns vissa beslut som vänder upp och ner på tilliten inför framtiden. Det finns vissa beslut som påverkar vår tillit nu.

Ett var när riksbanken höjde räntan till 500 procent för att försvara kronans värde mot dollarn. Effekten blev att hela Sveriges ekonomi föll ihop. Det var som om riksbankens styrelse hade rykt ut det viktigaste kortet ur ett korthus. Idag lever vi med konsekvenserna.

Vi har en politiskt framkallad bostadsbrist, hög arbetslöshet och ett pensionssystem som varken är stabilt eller ger några pensioner som reflekterar vad vi har betalt in.

Ett annat var när Bildtregeringen skapade en ny grundskola 1994. Denna skola premierade dem som klarar av att vara helt självständiga i skolan. De andra kom hopplöst efter.

Ett var när moderaternas nya ledning 2003 valde att kalla sig ett arbetarparti. Då fick vi lära oss ett helt nytt språk. Istället för att se arbete som en väg till försörjning blev det helt plötsligt en sysselsättning. De svagaste av de svaga hamnade som varor till salu för 5000 spänn per månad. Ja, det var inte priset för arbetsgivarna, det är priset skattebetalarna betalar de organisationer som har skapats för att ta emot dessa tusentals tusenlappar. Vad som sker där på plats har inget med ordet försörjning att göra.

Så här jag kan hålla på och räkna upp alla dessa skäl till att tilliten bara försvann. Det är inte kul och gör mig inte glad. Så det gäller att försöka hitta en ljus minut i detta gråa.

Det är dagens uppgift. Att upptäcka det som är värt oavsett nyspråk eller bortkastad tillit..


torsdag 13 november 2014

Kvarglömd sommar och en illusion

Vilken tur att jag har glömt ställa om klockan i bilen tänker jag när jag ser hur solen sakta går ner samtidigt som kyrkklockan slår två. Det känns mycket bättre att tro på att klockan i alla fall har hunnit bli tre.

(En annan sak som jag har glömt i bilen är badkläderna och strandskorna från det sista doppet i augusti. De lockar fram goda vibbar, som  Beach Boys sjöng sommaren 1966. Malin och jag startade fanclub och sjöng med.)

Eva Grelson vid Storsjöns strand  påminde mig om hur vi fram till slutet av januari får ha bråttom varje dag när vi vill hinna ut innan det blir natt igen. En månad och sju dagar kvar är det till Vintersolståndet.

Det är ganska lätt att lura sig själv med olika knep. Vi har upptäckt att den elektroniska termometern visar massor med grader fel. Vad det känns lagom kallt när jag inte vet att det egentligen är 12 grader kallt utan tror att det är sex. Det är nog så här jag ska fortsätta mitt liv, i en illusion om att allt är bättre. Mycket bättre.

Ja, det är ganska bra med vinterluft och apelsinsol och roliga möten lite överallt. Mötte gamla vänner på soptippen, och fick fint besök. Vinterns grytor och köttfärsrätter är räddade. Vi fick chansen att köpa lokalt ekologiskt oxkött. Och så fick vi se en så fin norsk skogskatt. Nu är jag nästan övertygad om att vi ska försöka hitta en vi också.

tisdag 11 november 2014

Novemberfest

Idag är det en högtidsdag i Skåne. Den viktigaste av alla enligt min farfar som kom från  gästgiveriet i Dalby utanför Lund. Han älskade att fira Mårten gås. Pepparkaksdoften från Svartsoppan, den gyllene gåsen med rödkål och så åt de alltid spättekaka som kom i paket från släkten i Skåne.

Jag bor 160 mil längre norrut och det är inte många som begriper min längtan när jag pratar om minnena från dessa middagar. Jag tyckte inte att det var så gott, men det var så speciellt. Vissa tillägg som kastanjepuré och glaserade kastanjer hade jag svårt för. Det är något med konsistensen, det där mjöliga som jag inte gillade som barn. Nu händer det att jag hittar färska kastanjer som vi rostar och äter med smör och salt. Närmare så en gåsamiddag kommer jag inte.

Här är det perfekt novemberväder. Dimma, regn och mörka moln. Men det finns händelser att bli glad för. I den lilla byn Jutis i Arjeplogs kommun så har männen gjort en nakenkalender i åtta år för att samla in pengar till cancerforskningen. De har lyckats få ihop 200 000 kronor. På det nionde året har de tagit med kvinnorna. En av dem som ställer upp naken på bild är Britta Flinkfeldt Jansson, kommunalråd i Arjeplog. Hon hoppas på att årets kalender ska samla in ännu mer pengar.
Så här ser bilden ut.

Det är inte oproblematiskt att ställa upp i ett välgörenhetsprojekt när man är politiker. Vad tycker ni, kan en politiker som är ledande i en kommun ställa upp i byaföreningens kalender?


Det finns en sida av att bo i Europas största vildmark, det är också Europas största vapentestområde. Inför turistsäsongen nästa år har det område som får användas till tester blivit dubbelt så stort. Från vårvintern fram till början av juli får basen i Vidsel stänga av en stor del av det naturområde där turister och företag som anordnar resor vistas under 25 dagar. Problemet är att basen inte behöver berätta i förskott när.

Företagen och de som reser själva kan alltså inte boka en resa till Jokkmokks vildmark för de vet inte om hela området är avstängt just de dagar som de ska vara där.

Så här berättar en av dem som var med på informations mötet.





måndag 10 november 2014

Det är så himla kul

Ja att kunna skriva i realtid med S i Canterbury och Lena i Gävle. 

En dans med många steg åt höger

Nu tar vi en sväng, ett, två, tre steg åt höger. Vi snurrar förbi alla gränser om opartiskhet. Vi låter alliansen prata om sin budget utan en enda motfråga, utan en enda kommentar från regeringen. Däremot får Åsa Regnér stå till svars för rivningen av de sociala skyddsnäten som pågått de senaste åtta åren. Alla fall,(som var för sig är katastrofer), har skett under den förre regeringens tid. Det har ju bara hunnit gå några veckor sedan denna regering tog över så har inte än, sic, hunnit göra något, varken förbättra eller försämra för de mest utsatta barnen.

Nu vet vi att vi har en barn- och äldre minister som inte vet vad hon ska göra och vi har en opposition som har lösningen på alla våra problem. De ska ju fixa 350 000 jobb och bygga bort hela bostadskön med hjälp av skattesänkningar.

Snälla chefer för P1 skildra gärna de problem som finns och ställ politiker med makt till svars, men ett tips är att ställa bägge sidor inför kritiska frågor.

Röda vallmor på utställning i Boden. De rör vid mig på flera olika sätt. De är ju en symbol för den 9 november när de som deltog i de stora europeiska krigen minns sina döda. Hela november ser vi främst brittiska politiker som noga har nålat fast röda vallmor på sina välskräddade kostymer. Det finns en ironi när de samtidigt tar beslut om nya anfall.

Jag har valt dem som en symbol för "Granne med..." för att de får mig att minnas ljuvliga dagar på Öland.

Missa inte Pias fina trädgård på Bodens konstgille och Bengts måleri.