lördag 13 februari 2010

Dagens ord är Gallimatias

Jag vill bara påminna om GLÖMDA ORD här finns ord som vi sällan använder. Gallimatias var ett tag min fars favorit. Allt som politiker sa och gjorde var riktig gallimatias, enligt honom. Jag tycker att de som säger att ensam är stark pratar gallimatias. Eller när SVT startar glitteravdelning med anledning av prinsessbröllop då kan man tala om gallimatias.
Strunt och nonsens använder vi istället varje dag.

Klockan tre sol

Kunde inte låta bli. Ja, att värma er med denna härliga eftermiddagssol. Idag var det dagsmeja vid väggen i söder.

Min drömkryssning



Det här är hamnens sista kran. Den vill många bevara. Kranen står i Södra hamn som ett minne över den tid som var. I mörkret är den upplyst med lampor som en julkran.
Förr var det här en plats för arbete. Massor med människor rörde sig mellan båtar, magasin och stan. Nu finns det ett ödsligt lugn.
När jag väntar här i hamnen tänker jag på Sveabolagets båtar som gick mellan hamnarna i norr och Mälardalen.
Det vore värt en resa att se hela vår avlånga kust från havet.
Kliva på i Luleå. Se alla tusentals öarna innan Rödkallen säger farväl. Vakna i Holmsund, titta ut och se Ulvön innan mörkret lägger sig. Tuffa ner mot Sundsvall, Hudiksvall och Söderhamn för att hinna till Gävle innan middan. Vakna vid Stadshuskajen nästa dag.
Hoppa på en båt söderut som rör sig långsamt mellan alla öar i skärgården. Se muren runt Visby till lunch och slottsruinen i Borgholm innan solnedgången. Vakna när båten lägger till i Karlskrona.
Vattnet gjorde att Sverige höll ihop trots de stora avstånden. Havet är en länk mellan oss på samma sätt som mina gamla kopparledningar i byn.
Det är härligt att stå på kajen och fantisera om resor som borde finnas.

fredag 12 februari 2010

Om eftermiddagen


Jag kommer rullande från skogen och ser helt plötsligt hur fasaden glimmar som guld. Det ser så sagoaktigt ut att jag tvingas stanna för att ta en bild.
Klockan är tre. För tre veckor sen hade jag tänt en ljuslyckta, idag blir jag bländad av solen. Det är som att följa med på en årstidskarusell.
Jag vet att vintern pågår i många veckor till. Men den förändras. Ofta.
Ibland är det så här. Ja, att man tittar på skidorna i förrådet och minns.

Skidorna står i förråd nummer två. Lite för korta. De är tillverkade i Finland 1966. Först köpte Rulle dem. Sen åkte Agneta på dem.

-Jag ärvde dem och de fick åka godsvagn till alperna. I Serre Chevalier var snön i dalen tung av väta. Jag fick kliva upp för berget med mina tunna, smala träskidor.

Bindningarna heter råttfälla, eller något liknande på tyska. Vingligt tog skidorna med sig mig ner till blötsnön igen. Skinnpjäxorna dröp av smältvatten.

-På kvällen var vi på disco. Inte skidorna och jag, utan min rumskompis och jag.

Alla killar frågade om svenska flickor.

-Vi sa att vi jobbade på korvfabrik i Norge. Sen ändrade vi oss. Vi blev finska skidkonstruktörer från Lappland.

En gång har en känd skidlöpare konstruerat mina lite för korta skidor som står där i det andra förrådet.

Ibland är det bara den rena doften av torr, kall snö på isen som gör skillnad.

Sollycka



























Långa skuggor men solen värmde. Tänk att vi om bara fyra månader tar "Kungsholm" ut i skärgården från bryggan. Innan solen gick ner hade temperaturen gått upp med 14 grader. Det var en riktig vinterdag.

Här har vi repetition, kallt, sol, och djupsnö

Jag ville bara berätta att ljuset i morse fanns redan före halv sju.
Jag ville bara berätta att vårkänslorna bubblar,
men väderguden tar i så han spricker.
Igår var det minus sju,
idag
minus 28.
Han(visst är det en han),
vill verkligen att vi,
ska få en vinterupplevelse,
i repris.
Tur att jag har mitt fynd,
storkoftan,
och ljusglädje.

torsdag 11 februari 2010

Kall sol























Jag hade tänkt fota norrsken i kväll, men det kom aldrig fram.
Istället får ni se en sol som förebådade ett temperaturfall på 15 minusgrader.
Det struntade vi i och tog en tur. Hittade mycket roligt; kom hem med en härlig varm storkofta.
Den ska jag ha på morgonen när jag tassar ut till brevlådan. Den håller riktig kyla borta.

Massiv insats

Doktorn har skrivit : De har gjort en massiv insats.
"Vad är då att göra ingenting, frågar vi och skrattar."
I väntrummet sitter Lalla och tänker.
"Massiv."
Hon vet vad det betyder.
En timme. Ett möte. En gång. Per vecka.
Utom när mottagningen är stängd -
20 veckor om året.
Då behöver inte någon
stöd
samtal
möten
kontakt
Det är en massiv insats.

I bokhögen


Igår kom mitt efterlängtade album med Mumin. Har läst den "Farliga vintern". En ruskig historia om vad snön ställer till med.
Det är en helt ljuvlig bok med linnepärmar. Så det är inte bara innehållet som gläder mig.
Den senaste tiden har jag läst en salig blandning med böcker vid sidan om systrarna Mitford.
De har kommit på att deras brevväxling är intressant för andra och börjat samla in de gamla breven. Deras reflektioner visar på ett tydligt sätt hur de fem systrarna lever i tron av att de är utvalda.
Samtidigt får vi följa med Deborah, hertiginna, på presidentinstallation. Det är John F Kennedy som installeras. Systrarna döper om honom till "nära och kära" . Han har omtänksamt önskat att Deborah får fira höstens fester med sina nära och kära. Det gör man inte i engelsk överklass. De är inte snälla de där systrarna.
Först läste jag Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Mycket bra!!En välresearchad europeisk historia med många bottnar. Inte skönlitteratur utan den bästa formen av dokumentär.Bra relief till de sex systrarna Mitford.
Vi har redan sagt Hejdå, av Daniel Åberg. En ungdomsroman, även om den handlar om 30-åringar. Han har brutit upp ordningen på kapitlen för att få en extra nerv i berättelsen. Det gjorde läsningen underfundigt intressant.
Hem ljuva hem, pockettidningen R.
Om jakten på en fast bostad. Tar upp ett problem som bara blir värre.Upplysande att se hur de två skribenterna gör bostadskarriär. Men jag hade velat få mer kött på benen.
Världens lyckligaste folk, en bok om Danmark, av Lena Sundström. Vi får följa hennes sökande efter var och när Dansk folkeparti tar över dagordningen i den politiska debatten i vårt grannland.
Jag tyckte mycket om att få möta alla olika människor som berättade vad som hänt. Vill du veta om hur Danmark blev ett land som du skulle kalla rasistiskt är det här en bok som är oumbärlig.
Kjell Eriksson har skrivit sin tionde kriminalroman om klassklyftor och brott i Uppland. Det är den sista boken där Ann Lindell har huvudrollen. Hon är en polis som är helt vanlig . Hennes jakt på vad som har hänt, för henne som vanligt i ett kök på Gräsö, där kloka äldre människor hjälper till.
I boken finns ett sällsynt vidrigt porträtt på en äldre nobelpristagare i medicin. Jag gillar Öppen grav och många av de andra böckerna i serien.
När kommer jag att ha läst tegelstenen med systrarna Mitfords brev? Det är första frågan idag. Den andra är om det aldrig slutar snöa.

onsdag 10 februari 2010

Eftermiddag i solnedgång

Solen är som en stor härlig apelsin och jag är helt uppfylld av den fina ljusa dagen. Lite kallt var det i morse(-22 C) men nu är det mycket skönare ute . Hela omvärlden lyser i turkos och rosa. På mitt köksbord står en värmländsk äppelkaka gjord enligt Annas recept. Den doftar av äpplen, citron och kardemumma.

Äppelkaka med citron och kardemumma
Sätt ugnen på 175 grader.
Smöra och bröa en form.
Ta 100 gr rumsvarmt smör och rör det pösigt med 1 1/2 dl socker. Tillsätt det rivna skalet av en citron. Rör i 1 1/2 dl vetemjöl, 1 ägg och 1 msk kardemumma. Skiva tre äpplen med skal. Rör ner äpplena i smeten. Häll över i den bröade formen och grädda i 40 min.
Servera med kvarg. Ta 1 dl kvarg och 1 tsk vaniljsocker, blanda. (bara 10 % fett).

Apelsinsol och Äppelkaka det är en bra eftermiddag.

Ett tips om en ny fransk bok

Om att ha kontakt


( Kontakt med omvärlden har jag genom koppartråd.)
En av våra bloggvänner har rest sig upp från vårt gemensamma fikabord och tagit avsked. Då skrev Sofie i London så här:
"! Jag har hyst många olika känslor ang den här typen av bloggkontakt. Rent generellt så har jag klagat över mediet som ytligt, marknadsföringsaktigt och ibland helt vansinnigt i form av en massa helt okända människor som sitter och "pratar" rakt ut i luften! Ingenting direkt tilltalande, m a o. Men, med tiden tycks ett mönster bildats där det verkligen är människor som "samtalar" som mötts regelbundet. Människor som man verkligen är intresserad av, vill höra vad de tycker och tänker!" . Jag hoppas att jag får citera Sofie. Det hon skriver passar precis in på vad jag känner.
Helt plötsligt har jag öppnat dörren till ett kök där kaffet puttrar och doftar samtidigt som en grupp kloka människor sitter och samtalar i lugn och ro. Det är fyra månader sen jag hittade dörren och det fyndet gläder mig varje dag.
Varje gång jag sätter mig ner och öppnar mitt program blir jag lika förundrad och lycklig över alla kloka inlägg och kommentarer.
Väggklockan slår, snön faller, vinden viner, radion skriker ut sina nyheter, traktorn brummar, propparna håller inte i kylan, men jag har bloggvänner bortom vägen, vid älvens strand.

Jämlikhet i repris


(Här vill jag sitta och titta på havet vid Bottenvikens strand.)

Ibland vill jag sucka. Skattebetalarnas förening har en ny kampanj. Den går ut på att jämlikhet är dåligt för samhället. Tvärtemot vad de engelska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett visar med sin forskning. De vill med sina siffror visa att ingen kan spara pengar i Sverige på grund av vårt skattesystem.
De som väljer att spara i sin bostad räknas dessutom inte. Det är bara pengar på banken, börsen och i kapitalförsäkringar som räknas.
Då undrar jag i mitt stilla stinne varför de tio procent som tjänar mest har ökat sin förmögenhet många gånger mer än de som finns i mitten. Inte direkt ett tecken på att våra skatter jämnar ut klyftorna mellan medelinkomsttagare och rika.
När lönerna var som mest jämlika i kronor, tjänade en chef över 50 personer i näringslivet en halv gång mer än medelinkomsten på företaget. Idag tjänar cheferna i medelstora företag 5 gånger mer än medelinkomsttagaren. ( i e är medelinkomsten 20.000 betalar företaget chefen 100.000 i lön och extra pensionsinbetalningar.)
Dessa extra pensioner är en orsak till att vi får ett allt mer ojämlikt samhälle. En kvinna med gymnasieexamen som arbetat i 45 år i vården får ut 9.000 kronor per månad efter skatt. En man som arbetat som mellanchef i näringslivet med en gymnasieexamen får ut 20.000 efter skatt.
Oj så många siffror och så mycket statistik. The bottom line som de sex systrarna Milford skulle skrivit till varandra: Vi lever inte i ett jämlikt samhälle. Och om de engelska forskarna har rätt borde vi sträva mot mer jämlikhet. ( Hoppa över det kursiverade om du är trött)

tisdag 9 februari 2010

Clematisvår

Clematis som är storblommande och skör är inte en perenn vid älvens strand. Den planterar jag ändå till lyst över sommaren. Dessa importerade jag från huvudstaden till min rabatt vid äppelträdet som heter Tsarens äpple. Då blommade stammen och kronan blå. Nu får vi hoppas på rosa blommor denna vår.

Lyx i tevesoffan

Nu har jag suttit i soffan och njutit av en av mina favoritfilmer. Den heter 2 dagar i Paris. Huvudrollen har Julie Delpy . Hon har producerat filmen och även gjort musiken. Begåvad.
Hon borde vara mer känd utanför Frankrike.

Idag

Ser ni den lilla pinniga busken framför det taniga trädet. Det är Pimpinella rosa, den som är på bilden i det förra inlägget. Hon står där i snön som faller igen. Idag är det stora vita snöstjärnor som långsamt singlar ner mot marken. Drivorna kring mitt äppelträd visar hur djup snön är. Det går fortfarande inte att kliva fram till uthuset utan stövlar som når upp på höften.
Mellan de lätta flingornas flykt kommer en och annan svag solstråle. Tänk om det blir en färgglad regnbåge idag. Det brukar ju bli det när solen skiner och det regnar.
Men nej, vi får drömma om färger både jag och min Rosa pimpinella Poppius.

Hälsa lika med jämlikhet.


( Rosorna är Rosa pimpinella Poppius)
Jag kände det på mig. Det var så jag tänkte.
Men nu har två engelska epidemiologer Richard Wilkinson och Kate Pickett forskat och skrivit en bok.
Jämlikhet och jämställdhet ger friskare och lyckligare människor.
Hur ofta hörde jag inte min mormor säga: Vi bodde i ett rum och kök, men det gjorde alla på den tiden. Vi hjälptes åt och umgicks. Alla hade det ju lika dåligt. Men vi var gladare då.
Jag lyssnade och tänkte : Kan det vara sant?
Ja, det var sant. När bruttonationalprodukten sprids jämnare över medborgarna blir de friskare och lyckligare. Människorna mer tillitsfulla och öppna för andras behov.
Dessutom blir alla friskare.
Boken de skrivit heter Jämlikhetsanden. Den tror till och med ekonomismens högborg "The economist" på.
Har ni också minnen från någon tid i ert liv då det verkade som de flesta levde inom samma ekonomiska ramar? Kommer ni ihåg när det förändrades?
Jag minns min uppväxt i Solna som mer harmonisk och som om de flesta hade det ungefär lika. Flytten till radhuset på Lidingö var en chock. Första frågan när jag kom till skolan i femman efter jullovet var: Vilket märke har din täckjacka?
Så hade ingen funderat i Solna.

måndag 8 februari 2010

Min rostiga tulpan

Schavottera

Schavottera- stå vid skampålen. Det är glömda ords första förslag.
Hur ska man anväda det ordet i nutid?
Jag får väl hänvisa till det förra inlägget.
David Eberhardt skulle nog gärna ha velat att Anna Odell* hade fått schavottera mer än vad hon gjorde till slut. Nu vann ju hon över hans högljudda krav på skadestånd och annat.
*Konstfackseleven som ville visa på hur omänsklig behandlingen av psykotiska patienter är på St Görans psykakut.

Den andre


David Eberhardt är född 1966 och överläkare i psykiatri.
Har är också en man i medelåldern som tycker att han har mycket att lära andra.
Idag när jag hade radion på förespråkade han att människor med funktionsnedsättningar skulle vara glada om de kan gå in på ett gym, använda ett badhus osv.
-Tänk på alla småbarnsföräldrar. De kan inte träna var de vill. Det är inte alla gym som har barnpassning...
Den klokaste kommentaren kom stadsarkitekten i Barcelona med: Vi tänker inte anpassning, vi tänker att allt ska användas av alla. Det gör även norrmännen.
De har ett kontor i varje kommun/stad som vänder sig till alla invånare. Medborgarkontoret har hand om allt inom socialtarbete, planering av staden, skolor, barnomsorg osv.
När jag mötte kommundirektören i Tromsö sa hon: Det finns bara en sort som bor hos oss.
Människor.
Hon bara storknade när hon såg våra LSS-lagar och annat som är konstruerat utifrån att vi som bor i vårt land är två olika, de normala och de andra.
David Eberhardt är en god företrädare för den filosofin.
Dagens evangelium enligt Eva.

Palt, paltmix och paltkoma

Detta är årets populäraste nyhet i mataffären om man bor vid älvens strand. Norskt paltmix. En blandning av potatis och kornmjöl. Äntligen kan vem som helst koka palt en helt vanlig vardagskväll.
Det fungerar. Mixen ger luftiga paltar, speciellt om man serverar fläsket vid sidan om.
Vad en pitepalt är? Ja, kanske en okryddad kroppkaka på kornmjöl och rå potatis med stekt fläsk ger en bra bild av pitebornas favorit.
Serveras med rårörda lingon, kallt smör och mjölk därtill.
När två paltar ätits upp inträder paltkoman. Magen blir tung och ögonen går knappt att hålla öppna. Det är en måltid som kräver energi för att smältas. Ät inte palt om du ska gå på möte. Då somnar du.
Många norrbottniska män vill utse palten till vår landskapsrätt.
Jag har många andra förslag på landskapsrätt. Tänk löjrom, sik från Kukkola, lax från Junkön, renkött, älg, åkerbär, mandelpotatis, hjortron och tunnbröd. Vilka måltider.

söndag 7 februari 2010

Söndagslugn


Lika tom som den snötäckta ängen
lika öppet som ett vitt oskrivet blad
söndagseftermiddag

Hetvägg

Hetvägg ska sparas i ordens reservat. Det ska finnas där tillsammans med koffertar, trillor och stora järnvägsstationer. Den våta bullen, den varma mjölken, mandelmassan och grädden med en doft av kanel. Hetvägg doftar, känns och smakar mer.
Ture Sventon han åt semlor redan då.

... från älvens strand

Lätt
luftig
glittrande
klar

knakande
krispig
tidig
blå

söndagsmorgon

Godmorgon

Idag står en massa saker och väntar på kö. Måsten, och måsten och lust. Klokt att kliva upp i det morgonblå för att klara av måste nummer ett. Sen kan man vänta med de andra till snön blivit havsblå igen.