Jag hade tänkt fota norrsken i kväll, men det kom aldrig fram.
Istället får ni se en sol som förebådade ett temperaturfall på 15 minusgrader.
Det struntade vi i och tog en tur. Hittade mycket roligt; kom hem med en härlig varm storkofta.
Den ska jag ha på morgonen när jag tassar ut till brevlådan. Den håller riktig kyla borta.
4 kommentarer:
Spännande med en storkofta. Är inte det också ett gammalt ord. Vet inte om det finns storkoftor här i Sörmland. Kanske ett dialektalt uttryck. Vilken trevlig utflykt och ännu en enastående sol Eva.
Tur att jag hittade min stora kofta. Nu sitter jag och kurar och ser hur dagen dyker upp redan vid halv sju. Igår var det minus sju och nu är det minus 28. Det syns på solen.
Vilken fantastisk bild! Den bara brinner av kyla, om man nu kan beskriva det så motsägelsefullt. Jag känner kylan, knäppandet i tystnaden, som om vi alla håller andan, när kupolen av liv rör sig över himlavalvet, fräser ljusgul genom is. De blåhöljda träden och vita vidderna. Så otroligt vackert, I sådana landskap i timmen nära mörkret har jag många gånger ridit. Ångan ur hästarnas närborrar, knarret av deras hovar i snön, ibland rycket i hela kroppen när de sjunker för djupt i opackad snön och måste slita tag för att komma upp.
Hästar som trivs i kylan har vi här i byn. Hästtjejerna rider längs med älven på en gångväg. Hästarna gillar inte att snön är djup och att de inte vet hur djup. Idag har den stora kylan tagit farväl och solen lyser från en isblå himmel.
Skicka en kommentar