Jag är en huskramare

Jag är en bakåtsträvande huskramare som inte förstår varför hus utan skador ska rivas. Jag blir fortfarande ledsen när jag ser planket runt Fritz Olsson-tomten. Men det är inget jämfört med hur kirunaborna kommer att känna när deras historiskt viktiga stadshus är rivet. Jag kan inte begripa hur det kan vara omöjligt att flytta detta hus till en ny plats i det nya Kiruna. Finns det något hus som är viktigare, förutom kyrkan, att ha med sig när staden flyttar?

Traditioner tycker jag annars om att bryta. Tänk vad tråkigt om vi skulle upprepa vad vi gör vid alla olika högtider varje år under våra korta liv. Kräftpremiären i torsdags är en tradition som många inte kan leva utan. Visst är det kul att fiska kräftor och visst är kräftätandet en kul fest. I år kommer en av ingredienserna att fattas på många kräftskivor. Dillkronor. Varför är det så svårt att hitta dill med kronor?

Nästa gång är det surströmmingspremiär. Surströmmingen är en historisk medeltida maträtt. Men surströmmingsskivorna är ett modernare fenomen.En tradition som jag längtar efter, är när den första potatisen tas upp. För det mesta sammanfaller potatisen och surströmmingen som av en händelse.

En annan tradition som snart är aktuell är lingonplockarutflykten. Den kanske inte blir av i år. Lantbruksuniversitetet påstår att de röda bären torkat in. Vilken tur att det finns lite kvar i frysen.


En ny tradition för mig och många andra är att söka efter svampar istället. Veckans regnande har fått skogens guld att växa till sig. Nu finns det kartor som visar hur vi kan söka svamp. Det är bara att hoppas på att det finns en karta som visar var det finns ätbara svampar.