onsdag 2 juli 2014

Så onödigt dyrt

Del av bild i tovat ylle
Hur ska vi kunna göra fria val, när det viktigaste, tak över huvudet, tar en så'n stor del av vår vardag?

Vad hände, då när alla politiker tog ställning mot att vi tillsammans ska se till att alla kan leva i varsin bostad?

Kommer ni ihåg hur det var, när staten subventionerade bostadsbyggen, när helt vanliga människor kunde bo utan att hälften av inkomsterna gick till hyra/räntor?

I slutet av 1980-talet hade staten reformerat reglerna på bostadsmarknaden och de flesta kunde välja, mellan att köpa eller hyra en bostad. De barnfamiljer som behövde en större bostad kunde låna pengar med staten som garant. Det fanns en brist på bostäder, men det var inte omöjligt att hitta någonstans att bo.

Då kom den natt när Carl Bildt och hela den politiska makteliten höjde räntan till 500 procent. Etablissemanget hade fått för sig att de skulle försvara värdet på kronan. Vad som hände?

Jo, staten välte ekonomin på ända. De som hade obundna räntor tvingades att sälja sina bostäder billigt. Bankerna ville ha en högre säkerhet. Det hände till och med att bankerna skrev hotfulla brev till fastighetsägare utan lån för att tvinga dem att sälja billigt till banken. Hus revs trots att de var helt moderna. Det blev kaos. Arbetslösheten ökade till nio procent, vilket då ansågs vara massarbetslöshet. En arbetslöshet som fortfarande biter sig fast.

Bostäderna blev en handelsvara, vilket regeringen Bildt eldade under genom att ge borgliga kommunpolitiker rätten att sälja kommunala hyresrätter som bostadsrätter. De som råkade bo i en lägenhet som blev till salu fick en rabatt på priset, ungefär lika mycket som skattebetalarna hade subventionerat byggandet av huset med, och kunde sälja sin ombildade bostadsrätt med minst 30 procents vinst dagen efter de hade skrivit kontrakt.

En av de vanligaste åtgärderna för att minska arbetslösheten har sedan andra världskriget, varit att bygga bostäder, men efter tvångsrivningarna av hyreshusen i Boden, Kiruna och på andra platser där lågkonjunkturen orsakade hög arbetslöshet, blev bostadsbyggande otänkbart.

Men antalet barn som föddes fram till 1994 var rekordmånga.

Nu sitter vi här med en vanföreställning om att det var de där tvångsrivna lägenheterna som orsakade den ekonomiska krisen, inte politikernas panikhöjning av räntan.

Efter 20 år utan bostadspolitik har vi ett samhälle där unga människor måste få hjälp av mamma och pappa för att kunna skriva på ett kontrakt, om det skulle finnas ett att teckna, kvinnor som arbetar i vård- och omsorg och handel måste skaffa sig en borgensperson, deras löner är inte höga nog för ett eget boende och priserna på både byggandet och boendet har ökat explosionsartat.

Prislappen?

Stagnation.




tisdag 1 juli 2014

Med slitna skor


Det är hundra år sedan min mormor fick vara med och vandra ut till stans utkanter för att försöka byta till sig lite mjöl eller smör. Hon tyckte att det var ett äventyr då i början av kriget hon var ju bara nio. Sen blev det mer allvar. Innan kriget tog slut hade hon hunnit arbeta i mer än ett år. På ett jobb som gav lite mättnad. Hon skrapade plåtar på änkan Anderssons spisbrödsbageri. Skrapade och samlade ihop ätbara bitar i en påse att ta hem till småsyskonen. Både Åke och Greta var fortfarande så små att de fick vara hemma.

Etthundra år senare är handkavlat spisbröd en lyx, minnena från kriget begravda på en kyrkogård, men Minnet av mormor Signe lever lika länge som jag.

måndag 30 juni 2014

Om att tänka om och tänka fel

Midnattsolen vid Riksgränsen
Oj, varför finns det så många små medelålders män som tror att de på grund av att de nått högst upp kan strunta i sitt ansvar.

Ja, varför kan inte en enda av dem säga: Jag vet inte. Jag har gjort fel. Det ska vi rätta till.

Ja, varför är det så här?

Det tänker jag på när jag sitter och tittar på olika artiklar i olika tidningar. Det är chefredaktören som vägrar rätta de texter som innehåller lögner och fel, det är Socialministern som efter 8 år på departementet kommit på att man kan sköta det på ett helt annat sätt, inte säger han att hans idéer har varit fel. Det är samma sak när han talar om varför bostadsbristen aldrig har varit större än nu. Det är inte hans politiska idéer och brist på handlande utan det är skatten på vinsten när vi säljer våra bostäder som gör att inget byggs.

Hallå! Alla som står i bostadskön, ni har inte en chans i helvetet att få flytta in i en egen bostad, inte en susning. Det är ju ni som ska se till att ni får tag på ett kontrakt, politikerna, de har abdikerat.

Bostadsbristen stänger oss ute från en fungerande arbetsmarknad, de unga från att få börja sitt vuxenliv, de äldre från att flytta vidare till en mindre bostad, kvinnor från att flytta överhuvudtaget, nu när det krävs att du tjänar mer än tre gånger hyran för att du ska få ett kontrakt.

Men partiledaren, för Kristdemokraterna som har haft ansvaret för bostadspolitiken i åtta år, han råder alla att ringa och tjata på fastighetsägare om du behöver en bostad. regeringen tänker inte satsa ett kopek på att det byggs bostäder som alla kan bo i.

Samtidigt har den borttagna fastighetsskatten gett 30 miljarder till dem som har de dyraste fastigheterna. Och frågan är om det är rationellt att dessutom höja avgifterna för dem som bor i de billigaste fastigheterna, eller?

Kanske miljarderna till Rutavdrag skulle kunna bli avdrag för att bygga flerfamiljshus?






söndag 29 juni 2014

Nu måste jag sluta...

Hjärtat , en symbol för att det mesta är både och.

Jag smidde en spik och den blev en del av mitt hjärta med silverkant. Ett självporträtt, en bild av hur jag kände mig, ni vet det där med att både känna värme, omtanke och försöken att hålla, det jag inte kan påverka eller göra något åt, ifrån mig.

Det är en konst som jag inte är världsbäst på. Jag blir lätt engagerad, eller upprörd, när jag läser, lyssnar och ser hur värden som jag håller högt blandas ut med meningslösheter. Ett exempel är när Belinda Olsson på SVT i Göteborg tror att hon och den bok som hon skrev på 1990-talet har ett intresse idag. När hon utifrån sitt självcentrerade synsätt försöker och misslyckas med att förklara vad feminism är. Vad synd att hon inte tog hjälp av många olika personer som kunde bredda begreppet istället för att sudda ut det.

Det mest humoristiska är att hon tror att hon lyckades, inte sudda, men fördjupa kunskapen.

Här borde jag sluta. Men jag tappade förtroendet än en gång för Dagens Nyheters bilageredaktion idag. Jag tycker att det är läsarförakt att inte korrekturläsa alla artiklar. Det är ju inte tidspressen, som gör att de fel som naturligtvis kan uppstå när en text blir till, finns kvar i den tryckta tidningen.

Jag skriver massor med fel som jag inte upptäcker förrän jag har läst om texten många gånger. Det är för att våra hjärnor rättar till det som vi har skrivit, vi vet ju vad vi skrev. Därför är det helt avgörande att alla texter läses av minst en person som aldrig sett texten förr. En som slår upp stavningar och geografiska benämningar.

Vad som blev fel idag? Jo, Mae West fick en helt ny stavning i artikeln om Elsa Schiaparelli. Ikonen från Hollywood var ju modehusets musa till den hyacintdoftande parfymen "Shocking" förpackad i en skulptural flacon  som avbildade Mae Wests torso.

På 1970-talet återkom doften under namnet "Shocking you". Men då var inte flaskan speciellt spännande, men doften var den samma. Jag fick den i present av min fina mormor när vi var ute på stan och shoppade. En runda på stan med henne innebar ett obligatoriskt stopp på PUB. Där på parfymavdelningen reades alla Elsas dofter ut. Den var prisvärd, tyckte mormor Signe, eftersom att hon liksom jag föll för hyacintdoften.

PS: Om ni undrar var sommaren finns, så är den här med fortsatt syrendoft och nyutslagna rosor.