lördag 27 augusti 2011

Mittemellan sol och dis

Från öster strålar solen i ett fluffigt dis

Det är jag och spindlarna som lyssnar efter morgonens ljud

Men det är tyst. Immigt och dimmigt.
Amandus skog finns där bakom dimman. Men den får vi föreställa oss denna morgon när jag och Celina vandrar ner mot älven. I radion lyssnar vi till orkidésafari vid Torneälven. Helt plötsligt hör vi Beriths röst. Barnens fina bildlärare som har arbetat i många år med Norrbottens flora. Nu har böckerna blivit verklighet.

Jag kan inte glömma midsommarreportaget som vi gjorde om alla 100-tals maskrosarter som de hittat. Då var det Carl von Linné-år.




Som ni ser träffades vi innan snön smält. Bilderna på maskrosorna fick vi vänta med i en månad innan de kunde tas.

fredag 26 augusti 2011

Hur många arbetarkvarter från 1900 kallt finns det kvar?

Det är en sak som jag har tänkt på länge. En sak som får mitt hjärta att klappa och min ilska att stiga upp. Varför finns det inte några arbetarkvarter från början av 1900-talet  kvar snart? Alla hus från det förra sekelskiftet som byggdes för medelklassen och överklassen anses fina. Men de kvarter som fylldes med arbetare och hantverkare finns inte kvar.

Mitt första intensiva minne av hur lätt det är att brutalt förändra miljön för vanliga hyresgäster är rivningen av Hagalund i Solna. En småskalig trästad förintades och istället fick människorna nöja sig med monsterstora huskroppar utan själ och utan identitet.

Argumenten var då som nu: Vi bygger nytt och bättre. Argument som håller för att riva både koja och palats om man vill. Vi vet ju mer nu om hur man ska bygga energisnålt och med bättre hållbarhet, men det innebär ju inte att gamla miljöer kan ersättas med vår tids arkitektur. Snarare att vi kan bygga nytt där vi inte har något som vi borde bevara.

I Kiruna vill kommunen bevara fem hus, länsstyrelsen vill bevara 25. Kommunalrådet Kristina Zakrisson, vill inte att det Kiruna som byggs upp på en ny plats ska ha fler gamla byggnader.


-Det finns säkert de som vill spara kulturbyggnader, men många kirunabor vill nog också att vi bygger nytt nu när vi har chansen.

Jag undrar om hon är medveten om att det är lätt att bygga nytt och svårt att bygga upp det som man har förkastat.

Jag undrar varför ingenjörsvillan och Hjalmar Lundbomgården har ett större värde än Bläckhornen. Hur många arbetarkvarter från förra sekelskiftet finns kvar i riket och hur många ingenjörsvillor?

0-50 är mitt tips.




torsdag 25 augusti 2011

Dimmigt tänkt

Nere vid älven diskuterar svanarna och jag smyger ner i dimman. Kan de tänka klart en morgon som denna? En dag när jag räknar mina steg genom att tyst säga dimmigt, dimmigare, dimmigast? Jag tror att de i alla fall är bättre på att hålla kursen, än vi skumögda människor.

För vad ska man säga när ett av landets största kommunikationsföretag, Telia, skyller på reservdelstillverkare, när 50 000 abonnenter förlorar sin fasta telefoni och den mobila inte fungerar?


Varken snö eller dimma... i Norrbotten?

onsdag 24 augusti 2011

Offer för sitt eget oförstånd

Nu är det klart att Dominique Strauss-Kahn inte kommer att ställas till svars. Nafissatou Diallo är inte trovärdig enligt åklagaren på Manhattan. Det går inte att avgöra om hon blev våldtagen, eller om hon inte blev det. De tekniska bevisen håller inte i en brottmålsdomstol med en jury som ska fälla avgörandet. Han är vit, man och mycket högt uppsatt, hon är svart, hotellstäderska och hon umgås med personer som är dömda för brott.

Nu kommer Nafissatou Diallos advokat att stämma den mäktige före detta chefen för Internationella valutafonden och den tilltänkta presidentkandidaten i ett civilt mål. Där är beviskraven inte lika höga.

Ledarredaktionen på le Monde (vänster) sammanfattar socialisten Dominique Strauss-Kahns ansvar så här;
"il est surtout victime de sa propre imprudence." 

Han är med säkerhet offer för sitt eget oförstånd. Men det kan också översättas som att han är med säkerhet offer för sin egen oförsiktighet. 


Med säkerhet är han i alla fall en man med stort ego och stark drift att ligga med de kvinnor han ville, som har förlorat sina möjligheter att använda sin position när han jagar nästa partner.


 Ingen kommer att glömma de vittnesmål som flera kvinnor framförde i Frankrike om hur de hade behandlats av denna man. Hur han utnyttjade sin position inom partiet och i makteliten för att ständigt vara otrogen mot sin fru. Han är en hel generation yngre än Francois Mitterrand men har uppfört sig på samma dinosaurievis.

Men vad säger man om hans fru? Anne Sinclair som länge har varit en av fransk teves stjärnjournalister och som är arvtagare till en av världens största konsthandlare, Paul Rosenberg i New York.

Här är hennes blogg som hon öppnade till stöd för sin make.


tisdag 23 augusti 2011

När vardagen är ett drama

Träffsäkert, det är språket, berättelsen och huvudpersonernas gestaltning i Johanna Lindbäcks nya ungdomsroman "Välkommen hem". På pricken.
Sara återvänder till Luleå efter ett år som utbyteselev i London. Hon har fått skapa sig ett nytt liv, en egen identitet och en nytt sätt att se på andra människor. Hemma finns kompisar och klasskamrater som levt sitt liv som vanligt.

Hur är det att vara sexton-sjutton år? Hur är det att upptäcka att allt inte är som vanligt? Hur är det att våga släppa in nya människor i sitt liv? Ja, hur mycket svängrum har du som gymnasieelev i en liten stad?  Det vet Johanna Lindbäck som växte upp i Luleå. Idag är hon en av Bokhororna och arbetar som gymnasielärare i svenska och engelska. Johanna Lindbäck måste lyssna uppmärksamt på sina elever för det är deras språk som hon använder. Och hon utnyttjar sina geografiska erfarenheter som, Ursula Berge, kallade kunskapen om att leva på olika platser.

Hur det är att vara rädd för att möta någon som känns pinsam är ganska lika oavsett plats. Men det är viktigt för alla att deras plats finns, i litteraturen, liksom i verkligheten. Den där känslan att huden är för trång känns ännu mer när Sara vandrar i korridorerna i gymnasiebyn. De sega tomma dagarna verkar ännu tråkigare när cykelturen går på en söndagstom Storgata.

Det finns en bekräftelse i att läsa om joggingturer på Gültzaudden, träningar i Pontushallen och möten på Roasters. Men det är inte huvudsaken i denna fina skildring av gymnasielivet i stan. Kärnan är förmågan att kliva in i en ömhudad 17-årings föreställningsvärld och göra den begriplig för andra. När vardagen är ett drama när man måste passa in på alla sätt för att överleva.



måndag 22 augusti 2011

Samma ljud här som där.

Äntligen är himlen blå mellan de bulliga molnen. Bullrande molnen. Här far F21:s plan längs med älven och det kan absolut ingen missa. I radion hör jag hur nyhetsuppläsarna varje timme pratar om Libyen. Där kan de lyssna på samma buller. Här är det övningsljud, där är det på allvar. Jag undrar om de som ska skyddas av "den svenska insatsen" lyssnar och känner sig trygga, eller är det som här att bullret både retar och skrämmer?

F21 ska i alla fall vara kvar. Det hörde jag mellan planen som drog förbi.

söndag 21 augusti 2011

Det finns huliganer och huliganer

Läste i  the Independent om hur premiärminister Cameron, finansminister George Osborne och Londons borgmästare Boris Johnson deltog i fester med fylleupplopp som avslutning när de läste i Oxford. Alla tre var medlemmar i Bullingdon, en klubb där medlemmarna samlades och festade hårt i samband med att tentamensperioden var avklarad. Vid ett tillfälle kastade de fulla studenterna blomkrukor genom fönstren till en restaurang. När upploppet skulle utredas av polisen vägrade medlemmarna i klubben att vittna. Boris Johnson var en av dem som inte svarade på polisens frågor. Ett beteende som premiärminister Cameron idag vill straffa med att alla familjemedlemmar ska vräkas från det vägrande vittnets hushåll om de bor i subventionerade bostäder.

Idag bor alla tre medlemmarna i Bullingdon i statligt subventionerade hus. Ska Boris Johnson vräkas?

Passande kläder

Lena på "Ingen humor utan allvar" har bästa höstlayouten på sin blogg. Precis så här är det att leva med regn i dagarna sju.

Vi tog sats paraplyet och jag inför turen upp till brevlådan. Dök genom väggen av strilande regn. Då är det lätt att hitta igen nuet och vara närvarande. Idag blir det lite eld i kaminen, bullar och doftande espresso. Andra bra hjälpmedel för att inte försvinna bort från just nu.