onsdag 12 augusti 2015

Det lönar sig att förstöra andras kapital



Nu börjar de raskas tid. Den tid när varje minut som fylls med verksamhet anses värdefull och varje kvart i stillhet som slöseri. I en lägenhet på Östermalm, som bankkunderna i Nordea har betalat med sina räntor på bostadslånen, packar Christian Clausen, den avgående vd:n, ihop sina saker och räknar ihop 140 miljoner kronor som han ska få i pension. Detta trots att han var ansvarig för att Nordea inte ändrade sina rutiner för att förebygga pengatvätt. Därför kunde Telias kund Takilant från Uzbekistan öppna ett konto i Nordea och gömma 200 miljoner kronor. Pengar som Telia betalat i mutor till presidentens dotter.

Det kostade bankens ägare 50 miljoner kronor i böter. Hur många tiondelsprocent i högre ränta har det kostat bankens lånekunder? Hur många anställda har förlorat sitt jobb?

Gruvindustrin har en nedgång. Malmpriderna sjunker och då får Olof Faxander avgå från Sandviks vdstol. Han var en av de sista som Sverker Martin Lööf tillsatte under sin tid som dominerande makthavare i Industrivärlden. Olof Faxander började sin tid som vd i Sandvik med att flytta huvudkontoret till Stockholm. Han ville kunna bo i sin villa. Vad det kostade företaget vet vi inte.

Han är en av de personer som kostat svenskt näringsliv mest. Han köpte ett amerikanskt stålföretag för 80 miljarder kronor när han var vd i SSAB. Efter att SSAB lyckades sälja hälften till ett ryskt bolag fick SSAB:s ägare nöja sig med att ha 25 procent av aktievärdet kvar. (Om man utgår från det pris som de anställda fick betala för sina aktier.)

Aktien i Sandvik är 20 procent mindre värde än när han tillträdde. Olof Faxander får två årslöner med sig.( runt 30 miljoner kronor). Och aktien steg så snart nyheten om hans avgång spreds.

Undrar hur mycket varje minut av verksamhet från dessa två vdar har kostat?

Det hade nog varit bra om bägge två hade tagit minuter. Stunder när de tänkte efter. Före. Istället för att kliva in i de privatplan som tog dem till jaktslottet i Jämtland där Sverker Martin Lööf välkomnade dem till ännu en jakt, på aktieägarnas bekostnad.


måndag 10 augusti 2015

På den sextionde dagen

Nu har vardagen vaknat efter sex lediga veckor. Igår var det första gången som vi såg en solnedgång sedan i våras. Då helt plötsligt kändas det att snart är det höst.

Daggen är så tung på morgonen att vi tror att det har regnat. Fåglarna har packat ihop och dragit söderut. Nu är det bara ett par kvar här vid huset.

Äppelträden är fyllda med frukt. Jag hoppas verkligen att alla kommer att överleva förra vinterns sorkattack. Men alla vinbärsbuskar, både svarta och röda har drabbats av ett virus. Inte ett enda bär. Men massor med jobb nästa helg när vi ska försöka ta bort alla buskar och sanera.

I lördags var Jinger och jag på Höslaget i Avan. Vi mötte massor med trevliga människor och hann med att tala med varandra. Nu far Jinger vidare på nya äventyr efter ett åt i Luleå.
Jag stannar här och njuter av investeringen i fårskinn från Avan.

Högst på önskelistan står nu dessa fina krukor från Avan. De var så tunga att jag får ta med bilen och köpa dem. Visst är de fina?

Den svala sommaren fortsätter och vi får glädja oss åt att jordgubbarna äntligen är mogna. De är så stora och goda, trots bristen på sol. Tänka att vi har kunnat njuta av färska gubbar i snart sextio dagar!!!

Från och med idag ska jag börja räkna dag ett. Nya tider. Och kanske mycket bättre tiden.