lördag 16 april 2011

Den här plåten

blir till konst idag. Nu gäller det. Kavla upp ärmarna och damma av hjärnan är mitt upprop till mitt något trötta jag.

Lyssnar på P1 där reportern tar reda på hur tjock isen är vid Lövskärs hamn. En halv meter, ungefär. Snart blir det förfallstid, när isen varken bär eller brister. Då när det bara är svävare som tar sig fram i skärgården.

Det är kanske det mina bilder ska handla om förfall-s-tid.

fredag 15 april 2011

Nu slår verkligheten dikten igen

Myter som män gärna vill tro på? I Grekland tror rättsläkaren på att skandinaviska flickor tar en försäkring som faller ut om de blir våldtagna på semestern. Därför anmäler de grekiska män till polisen.

Finns framtiden? Finns fler möjligheter? Vi finns här i alla fall.

I Kiruna och Kalix protesterar väljarna mot de förslag som politikerna lägger fram inför framtiden. Framtiden?! Den ser inte ut att komma anser dessa mycket upprörda och ledsna medborgare.

Besluten rör akutkirurgin på Kiruna sjukhus och ett förslag att lägga ner fyra byaskolor med cirka 250 elever. Det finns många olika bottnar i förslagen. Vad är den viktigaste funktionen som ett sjukhus i Kiruna har? Vad är det viktigaste i skolan? Det är frågor som jag inte sett några svar på.

Omöjliga val och beslut skulle vi ha sagt före 1990-tals krisen. Men nu får vi som medborgare vara med om att fattiga barn ställs mot skattesänkningar. Vi får ta ställning till om sjuka människor ska rycka upp sig och bli friska enligt de mallar som regeringen har satt upp. Och vi får akta oss för att bli utan jobb om vi vill fortsätta inom det yrke som vi är utbildade till eller bo kvar där vi har en bostad.

I Stockholm diskuteras om Ulf Linde, fd intendent, och hans fru Nina Öhman, intendent, ska tvingas flytta när hon går i pension. De har bott på Djurgården i Thielska galleriet i en 250 kvadratmeter stor våning med en hyra på mindre än 3 000 kronor per månad. Det är en tjänstebostad. Nu säger de nej till erbjudanden om lägenheter vid Vasaparken och på Mariatorget. Man kan säga att paret Linde - Öhman inte har upptäkt att regeringen vill spara och skära ner.

Det är ju förutsättningen för budgeten som  finansminister Anders Borg, moderaterna, lade fram i veckan. Där inkluderas de som har jobb och äger sin bostad. Men framtiden för unga människor med osäkra anställningar ser inte god ut. Det är till och med så att de kan förlora på att jobba när de får chansen därför att reglerna för deras försäkringar inte ger utrymme för enstaka inhopp på arbetsmarknaden.

- Det känns för djävligt, säger Stina Nilsson efter matchen. När Luleå Basket förlorade mot Telge med 68-53. Telge vann tre finalmatcher på raken. Silver fick de hårt kämpande Lulebaskettjejerna.

Minnen av hur det var förr finns på våra muséer. Maria Söderberg från Arjeplog har gjort en film om Laisvall. Den kommer att sändas i Sveriges television. 


Tre sopbilschaufförer har tvingats sluta sedan de avslöjats med svart soptömning. Svart soptömning, vad är det? Har de tömt sopor för att få en tårta, pizza eller vad? Renhållningsbolaget i  Luleå har sagt upp dem för att företagets namn inte ska solkas.

Det har blivit svårare och dyrare att fara upp till Kirunafjällen sedan ett av flygbolagen har slutat flyga till Kiruna. Nu märker turistbolagen av att en fjärdedel av passagerna har försvunnit.





torsdag 14 april 2011

Strålande var morgonen när


Celina och jag vaknade före halv sex. Vi låg först kvar i solen och njöt av känslan att sommaren kommer strax. Sen klev vi upp och travade ut. Inga varma grader. Och nu strömmar molnen in från väster. Men idag gör det ingenting.

För igår var jag på trädgårdsmöte. Där fick vi drömma om blommande körsbärsträd och söta hallon på buskar med ovanliga namn. Tänk att vi satt där ett 50-tal personer och talade om jordens surhet och hur mycket kalk man ska använda på gammal havsbotten samtidigt som gatlyktorna lyste upp snön.

Det är APRIL.

En ständig balansgång mellan snödrivor och solkräm med solskyddsfaktor 25.

onsdag 13 april 2011

Två sorter

Det här är poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg. Hon var här i Luleå och läste sina innerliga dikter. Hennes ord handlar om livet i verkligheten. Om hur hon och hennes arbetskamrater får slåss för att arbetsgivarna ska uppfylla de avtal som de skrivit på. Hon berättar mellan två av dikterna om en händelse när hon arbetade på en stor restaurang på ett universitet.
 
Arbetsgivaren krävde att vi skulle ställa upp flera gånger i veckan och ordna middagar utanför vår arbetstid. Detta var en arbetsgivare som skrivit på vårt kollektivavtal, men som vägrade att betala ut övertidsersättning. Jag som  var arbetsplatsombud krävde att alla skulle få ut de ersättningar som företaget var skyldiga de anställda. Det slutade med att jag blev uppmanad att säga upp mig. "Jag spred dålig stämning". 

Då hände något av det finaste jag har varit med om. Min arbetskamrater som riskerade sina anställningar gick upp till denna arbetsgivare och krävde att jag skulle få stanna. 

Jag slutade. Men de fick sina pengar.

Så är det på arbetsmarknaden. Men Olle Wästberg, folkpartist och styrelseordförande, hoppar av styrelsen för Thielska galleriet för att de övriga anser att, Ulf Linde och Nina Öhman som ska gå i pension, ska flytta från tjänstebostaden. Han tycker att det är upprörande att de före detta intendenterna ska skaffa sig en egen bostad. I alla fall direkt efter pensioneringen.

Paret Linde-Öhman har arbetat och bott i tjänstebostaden sedan 1977. En fantastisk förmån att få bo ute på Djurgården i ett av Sveriges finaste privatpalats. Alla som bor i en tjänstebostad vet att kontraktet gäller så länge som anställningen gäller. Men inte för alla, eller?

Jag har aldrig hört någon av Ulf Linde, Nina Öhman eller Olle Wästberg yttra ett ord när andra människor tvingas flytta från sina bostäder. Det verkar finnas minst två sorters människor i deras värld.

Det är tur att Jenny Wrangborgs dikter finns. De sätter ord på de svek som vanliga människor möter varje dag.

Ulf Linde och Nina Öhman blev erbjudna en bostad i Vasaparken som de inte ville ha.

(Tack Victor E  nu är det rättat.)

tisdag 12 april 2011

Inget

har hänt på 20 år. Det kan jag se när jag läser Jämställdheten börjar i förlossningsrummet

Urban Waldenström, överläkare, skriver från sitt stenåldersperspektiv Ska BB förvandlas till vuxendagis?

Jag bara skakar på huvudet. Lever vi nu, eller 1960?

Hon gick till

Arvid Holmstedts Atelier i Hernösand står det på baksidan. Fotografens ateljé fanns invid Domkyrkan och telefonnumret var 195. Han lovar att spara och förvara alla plåtar som han tar.

Men vem var hon?

Denna blonda kvinna i svart dräkt och med ett oändligt långt pärlhalsband. Jag tycker att jag ser en tillbakahållen styrka och en trotsig blick.
 
Hit men inte längre.

Integritet.

Var hon lärarinna från seminariet? Var hon dotter till biskopen?

Gick hon hemma i familjens träslott bland strutsfjädrar och tunga sammetsgardiner?

Det finns massor med frågor som jag ställer mig när jag tittar in i hennes ögon.

Där finns ett oändligt utrymme för mina drömmar.

måndag 11 april 2011

I mitt block

har jag hittat en bild av mig själv. En rätt trotsig bild. Ganska ilsken. Jag ser hur jag tänker: Varför måste jag rita just det här?

Ifrågasättande. Det har alla kunnat vara i mitt hela arbetsliv. Ställa frågor som inte alltid är bekväma. Både på jobbet och i jobbet.

Det gäller inte unga människor idag. Jag sitter här och läser om Unionens upptäckt att även företag som har lovat att följa lagar och avtal skiter i allt.

Gunilla Bäcklund på Unionen varnar för att skriva på kontrakt med provisionslön.

Särskilt om man ska använda egen bil i jobbet. Hon sammanfattar sina erfarenheter med:

Det är faktiskt bättre att vara arbetslös än att skriva på ett sådant avtal.

söndag 10 april 2011

Idag ser jag att

huset i Runsberga på Öland är till salu igen. Priset har stigit med en miljon kronor på mindre än tre år. Ett drömhus som tar all tid i världen att hålla igång. Sista gången jag var där skrev jag en liten haiku.

Vinden blåser
            starkt
men kvarnvingarna
           står still
I stelnad vanmakt

Det är inte bara i Sverige som staten underinvesterat i järnvägen!


Trots att fransmännen inte delat upp järnvägen i olika fraktioner har de också stora problem.

Le Monde
10 Apr 2011