Första gången vi kom hit så ropade ungarna
Ingen utsikt. Det är bara hus. Jag tittar på gården, husen och känner mig på ett barnsligt vis hemma. Tittar efter kastanjer och grönt gräs. Ännu har inget slagit ut och blivit grönt. Men solen strålar över Gustav Vasas ärgade gröna kupol.
7 kommentarer:
Välkommen till Stockholm, med andra ord!
Tack. Idag ska jag trängas med många tusen på trädgårdsmässan. Det blir häftigt efter lugna påskdagar vid älven.
Så underbart med trädgårdsmässan! Vi hoppar nog över den i år, hinner inte.
Så vårfint du gjort på bloggen förresten!
Tack, det är min dotter Signe som hjälpt mig med vårstädningen på bloggen. Tage Andersen och Ulf Nordfjell och afrikanska bergsvioler trädgårdsmässan är verkligen härlig.
Välkommen, Eva!
Så fin Stockholmskänsla i ditt inlägg. Ibland är en bakgård i Stockholm som ett Sverige i miniatyr - i sådan väntan på att det ska börja grönska.
Som den gamla vasastansbo jag är känner jag mig också barnsligt hemma i din bild. Den känns så "vasastanistisk" på något sätt.
Tack, jag känner mig verkligen välkommen. Igår drömde om nästa gröna säsong. Idag ska jag trampa omkring på i Observatorielunden och leta vårtecken.
Skicka en kommentar