Hur ser det ut i Sigtuna? Det frågade S som länge undrat. Vi tog bilen och körde dit. I Sigtuna såg det ut som när jag var hos Sippan, Lotta och Anette. Där tillbringade jag många lördagar och söndagar på mellan- och högstadiet.Men vi såg inte dem. Här var det bara Tant Brun som är inföding en sommarsöndag. Minst femhundra turister på den lilla Storgatan.
Sippan var min mors vän. Lotta var min vän. Hon var så spännande och fascinerande för det hände alltid tusen saker kring henne. Idag finns Anette kvar i livet. Hon var den lugna kloka storasystern som hittade på äventyrslekar när vi var små. Anette är otroligt bra på att berätta hemska sagor. Jag kan fortfarande efter 45 år känna skräcken inför barnhemsbarnens nöd i hennes ruskiga historier.
Vi smög i ruiner. Gömde oss i Mariakyrkan. Och när vi blev högstadieelever gick vi på ungdomsgården. S undrade varför vi inte berättar om privatskoleeleverna. Det gör vi inte därför att de fanns inte för vanliga Sigtunabarn.
Jag tänker på något helt annat.
I denna lilla stad satt Sveriges populäraste damtidningskåsörer. Bägge två.
I den ena ändan fanns Getrud Zetterholm som skrev för Femina, och i den andra fanns Kerstin Thorvall som skrev i Damernas värld. Jag tror att Sigtunas lugn och litenhet är bra för kreativiteten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar