fredag 3 maj 2013

Ljuset är släckt

Grattis Mattias Alkbergs Begravning till alla fina recensioner som ni fick när ni spelade, gestaltade och sjöng på Dramaten i Stockholm.

Grattis alla norrbottningar nu ställer Karin Mamma Andersson ut på Konsthallen i Kulturens hus i Luleå.

Grattis alla som bor i Sverige om LO:s förslag om hur vi ska kunna satsa på 100 000 nya arbetstillfällen går igenom. Till och med Kjell-Olof Feldt anser att denna tid är inte en tid för sparande utan en ti för att investera inför framtiden.

Grattis alla seglingsfantaster. I sommar får ni chansen att tävla mellan Sandhamn och Luleå. Det är 25 år sedan hela fjärden fylldes med VM-seglingarna. Nu ska ett race anordnas efter Gotland runt.

Redan under det kalla kriget i Afghanistan satsade USA på islamistiska grupper som slogs mot Sovjet. Idag är vi med i kriget både i Afghanistan och som åskådare till den förtvivlan som de flyktingar visar som sakta svälter sig till döds utanför migrationsverket i Boden. Det är sorgligt förtvivlat sorgligt.

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt fick svara på konstitutionsutskottets frågor om Sveriges engagemang i Saudiarabien. Den svenska staten projekterade en avancerad vapenfabrik genom ett företag som FOI skapade. -Ingenting, sa Fredrik Reinfeldt att han visste, innan radion avslöjade historien. Detta trots flera regeringsbeslut.

Vårt samhälle är för det mesta högteknologiskt. Vi varnas för att bli lurade i cyberrymden. Men veckans mesta bedrägeri stod de två som använde en pantflaska och ett snöre för att lura till sig pantkvitton för 11 000 kronor. Till slut blev de avslöjade av en butikskamera.

Jag kan inte låta bli att tänka på att verkligheten alltid slår dikten.

T o m i Luleå där kommunen har bestämt att vårljuset räcker. Från och med den 1 maj är alla gatlyktor släckta. Det är som med fåglarna som flyttar efter datum och inte efter vädret. Oavsett hur långt våren har kommit är ljuset släckt.

torsdag 2 maj 2013

Vild fantasi

Verkligheten slår dikten än en gång. I morse när jag läste webbtidningen fick jag skratta högt. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat hitta på detta lågteknologiska bedrägeri. Vad som hänt? Jo, för att få pengar hade några personer använt ett snöre för att kunna panta gång på gång.

11 000 kronor hann de få pantkvitton på, utan att någon märkte något.

Nej, det var inte första april, det var första maj.

En första maj där det gick en skarp skiljelinje mellan de inom arbetarrörelsen som vill använda skatter för att utveckla samhället, låta överskottsmålet gälla över en längre tid än idag och att satsa på att alla ska ha rätt till en lön när de deltar i arbetsmarknadsåtgärder.

Och de som håller i sig i de ramar som fastställdes i en annan tid när arbetslösheten var lägre än idag.

Vi får hoppas att verkligheten skapar en öppning för alla dem som inte får vara med idag.

onsdag 1 maj 2013

Upp till kamp

Var gick du? Det var frågan vi alla ställde när vi samlades på kaféet i Gamla stan.  Det fanns inte en chans att någon lät bli att demonstrera den 1 maj. Först var det förhållandet på arbetsmarknaden, (paragraf 32), som fick oss att samlas och trava iväg. Sen var det kriget i Indokina som skapade ett tvång att demonstrera. Och vi kunde inte förstå att ingen slogs för barnen som varje dag drabbades av drogernas baksidor. Vi tillverkade banderoller med slagord mot denna låtgå-mentalitet. Vi såg framåt. Vi hade en tro på att allt gick mot att det skulle bli bättre. Det var nog det allra viktigaste. Ja, att 1 maj gav en riktning mot ett samhälle där vi alla räknas.

Det är inte så idag. Vi har skapat ett samhälle där vårt värde är relativt. Ett samhälle där människor utnyttjas av giriga arbetsgivare på samma sätt som det var före vi skapade arbetarrörelsen. RUT och ROT har öppnat en flod av arbeten utan avtal och försäkringar.Alla som har läst denna blogg vet att jag är otroligt tveksam till nyttan med dessa arbeten som vi skattebetalare betalar bidrag för.

Idag handlar Uppdrag Granskning om vad som sker. Det är antagligen dessa förhållanden som vi borde demonstrera mot. Kaliber har också berättat på P1.

måndag 29 april 2013

Ett minne som frös fast

Tvärsigenom dörren hörs den intensiva kören i björken. Stänger av radion och öppnar dörren. Nu håller regnet takten när kören samlas inför Valborg. Tänk i morgon då brister vi ut i hyllningar. Vi hoppas på, att slippa ha vantar på, vid den sprakande elden. Varje år tänker jag på den Valborg jag aldrig kan glömma. Promenaden över åkrarna till den enorma elden i snöstormen i Sörmland. Vi började firandet av våren det året med nya klackiskor, tunna strumpor och svepande klänningar på altanen i solen och slutade kvällen  med tjocksockor, ylletröjor och morfars gummistövlar. Men sången den var så där vacker som bara en vårkör kan vara och det klarnade upp när elden falnade och då var det stjärnklart för oss stjärnögda vårförälskade.