torsdag 20 juni 2013

Lyxlir och fattigdom på samma gång

I midsommartid på uppdrag av kung Fredrik I drog Carl von Linné norrut till Lappland. När solen stod som högst var han gäst hos kyrkans man i Gammelstad. Han gick runt och studerade hur allmogen levde. Han lade märke till olika användningsområden för de växter som han mött på vägen. Vid älvens strand såg han till exempel hur kvinnorna använde torkad lav som inlägg i spädbarnens kläder. En tidig engångsblöja!

Carl von Linné blev en världens mest välkända forskare och botaniker. I vår tid är det den amerikanske presidenten som antagligen är lika välkänd runt om på vår jord. För 50 år sedan hette han John F Kennedy. Han reste till det instängda Västberlin för att visa sitt stöd till de människor som levde där mellan järnridån och väst i kalla krigets isande vindar. Denna vecka var det Barack Obama som följde sin företrädares fotspår. Han utlovade att de kärnvapen som producerades under det kalla kriget ska minskas ned. En tredjedel vill han skära ner.

En annan tredjedel som är aktuell denna midsommar är de pensionärer som trots hårt arbete hela livet inte får ut en pension som når upp till fattigdomsgränsen. Fler än 33 procent har inte 10 800 kronor att leva på under en månad.

Då kan man undra varför de män som bestämt att de ska bygga 300 lägenheter i Ettans båthamn är så stolta över att dessa lägenheter kommer att få en hyra på minst 15 000 kronor för en liten trea. Det är bostadsbrist i Luleå. Minst 250 små lägenheter fattas inför höstterminen. Det är fattiga studenter och ungdomar med låga  löner som är bostadslösa. Inte den rikaste tiondelen.

En kommun som är rik skulle man kunna tro när man får veta att Haparanda ska betala 10 miljoner kronor per ån för en ny Arena och 10 miljoner till för gymnasieskolan i 25 år. En halv miljard i hyra.

Någon hyra kommer inte Luleå kommun att få in. För andra gången på åtta år försöker fritidskontoret bygga stugor till uthyrning på Brändöskär, men det går inte denna gång heller. I år är det förbudet mot motorfordon som förhindrar att stugorna står på plats i juli. Förra gången var det detaljplanen. De två fina stugor som byggdes då står nu på Junkön.

För att skärgårdsbåtarna ska resenärer måste det finnas ställen dit turister kan åka och bo. Nu finns det inte speciellt många sängplatser och inget vandrarhem alls.

Men till ett vandrarhem sänder Bodens kommun en misshandlad kvinna med barn när hon inte fick vara kvar på kvinnojouren. Nu har Kvinnojouren anmält kommunen för att kvinnan och barnen inte får tillräckligt med skydd. Är det så här de som behöver vårt stöd ska behandlas?

Trippel

Nu har sommarens stora event öppnat. X-border art biennial med utställningar i Luleå, Rovaniemi och den hemliga staden Severomorsk invigdes igår. Den är fylld med massor av olika uttryck som ingen hinner med på bara ett besök. Igår hann jag med två olika verk. Dels Youssef Tabtis presentation av afrikanska ordspråk. Han vill berätta om hur olika kolonialismen har påverkat de afrikanska staterna.

Barthélémy Toguo iscensätter vår skräck inför dem som inte är vita. Han har under sitt arbete tvingats passera Paris flygplatser och systematiskt utsatts för kontroller i timmar. En dag bestämmer han sig för att tillverka tre väskor i massivt trä. När han stoppas gör tullen kontroller i två timmar för att se att väskorna verkligen är de träskulpturer som de ser ut som.

Det finns massor med fler konstnärer och verk att upptäcka. Tur att vi har ända till den 6 oktober på oss.


onsdag 19 juni 2013

Bostäder för de rika

Stor bostadsbrist. Vanliga människor utan förmögenhet försöker förtvivlat hitta någonstans att bo. Studenter får bo i dyra rum och hoppas på lite studiero. De som tvingas flytta till storstäderna får betala ockerhyror, vilket är lagligt nu när regeringen har tagit bort alla begränsningar.

  Vad gör då politiker och bostadsbolag?

I Luleå blir det 300 lyxbostäder i båthamnen Ettan. Husen byggs på mark som skapas genom utfyllnad i Södra Hamn. Vad efterfrågas i kön? Jo, bland annat 250 små lägenheter till studenter. En halv miljard ska kvarteret kosta. Pengar som skulle kunna användas för att bygga bostäder mellan universitetet och centrum.

I Stockholm blir det två smala torn med 195 lägenheter vid bron mot Solna istället för de bostadsområden med 50 000 lägenheter som behövs akut. Nu satsas det kraft och massor med marknadsförening på dessa ynka lägenheter för att politikerna ska framstå som handlingskraftiga.

Men det är inte kul att ta tag i det verkliga problemen och bygga för dem som behöver en bostad. Det är mycket roligare att hitta på helt onödiga kvarter för dem som är bland de 10 procent rikaste i landet.

I Luleå blir hyran minst 2 000 per kvadratmeter och år. ( 15 000/ månaden för en liten trea). I Tors två torn har bara planförändringen kostat bostadsbolaget 400 miljoner kronor innan husen har börjat byggas. Vad kostar det att bo då? 40 000 per månad för en liten trea?

Stor  bostadsbrist för människor med vanliga löner och stora bostadsbehov. Så var det hela tiden mellan det andra världskriget och 1975. Då byggdes 1 miljon bostäder på tio år. Lägenheter som var välplanerade men bostadsområden som var katastrofer. Kan vi inte ta tillvara erfarenheterna från då?

En av de viktigaste är att bygga små hus med få lägenheter. Mellan befintliga bostadsområden för att kunna använda de kommunikationer som finns.

I Luleå är det ingen brist på mark så här finns det ingen anledning att bygga högt. I Stockholm krävs det ett byggande där människor kan mötas. Att bygga högt fördyrar boendet och försämrar utemiljön. Långa mörka skuggor och hårda vindar är vad tornen skapar.

tisdag 18 juni 2013

Tågen står still och sammanträdesarvodena ökar

Hans arvode som ordförande för Norrtåg höjs med 400 procent när ungefär noll procent av tågen rullar. Thomas Hägg socialdemokratisk politiker i Jämtland och ordförande i Norrtåg kommer att få 15 000 kronor per månad för ett uppdrag som tar några timmar.

Det underliga är att veterantågen i Mariefred rullar oftare och enligt tidtabell när de splitternya tågen i norra Sverige står still. Istället för att öka BNP har dessa tåg antagligen fått många att stanna hemma. För ersättningsbussarna, när de kom igång, går inte den närmsta vägen...

Nej, satsa pengarna på tåg, inte sammanträden.

söndag 16 juni 2013

Blybiblioteket

Anselm Kiefer. Det är han som har gjort det stora Blybibliotek som finns på Hamburger Banhof i Berlin. Den skulptur som påverkar mig allra mest. Det konstverk som får mig att känna tyngden av våra gärningar. En visualisering av att vi borde ta vårt liv, livets gåva, på allvar. Blyets densitet, tyngd och täthet tar allt. All plats, allt syre och all uppmärksamhet.

Materialet är det gamla blytaket på katedralen i Köln. Ett tak som konstnären köpte in 1981 när domen renoverades.

Här finns tusentals och åter tusentals sidor med tankar och kunskap, staplade i hyllor. Här finns religiösa berättelser och traditionella sagor upptecknade på grå, tunga blyblad.

Ett bibliotek som ingen kan bränna. En påminnelse om alla diktaturer. Ett totalitärt minne.

Inget går att läsa utan vår historia, inget går att förstå utan vårt minne. De är  kodnycklarna.

Anselm Kiefer föddes under de sista dagarna av Hitlers rike. Han överlevde krigets slut och har sedan slutet på 1960-talet skapat sin berättelse av vad livet är. Alla de verk av honom som jag har mött får mig att rygga tillbaka. Får mig att ta en titt till.

Länkarna i denna text visar tyvärr bara en bråkdel av hans viktigaste verk Blybiblioteket, men de visar massor av andra verk som är en del av samma berättelse.

Jag vet inte alls varför jag vaknade idag och var helt uppfylld av tanken på alla blyböckerna i hans bibliotek. Varför jag, klockan halv sex, en ljuvlig sommarmorgon inte kan sluta tänka på hans verk. Det är kanske det som utmärker ett stort konstnärskap.

Avtrycket i de människor som ser hans verk. Tyngden och också den lätta känslan som uppstår när vi känner oss som en del av allt.