Vad gör då politiker och bostadsbolag?
I Luleå blir det 300 lyxbostäder i båthamnen Ettan. Husen byggs på mark som skapas genom utfyllnad i Södra Hamn. Vad efterfrågas i kön? Jo, bland annat 250 små lägenheter till studenter. En halv miljard ska kvarteret kosta. Pengar som skulle kunna användas för att bygga bostäder mellan universitetet och centrum.
I Stockholm blir det två smala torn med 195 lägenheter vid bron mot Solna istället för de bostadsområden med 50 000 lägenheter som behövs akut. Nu satsas det kraft och massor med marknadsförening på dessa ynka lägenheter för att politikerna ska framstå som handlingskraftiga.
Men det är inte kul att ta tag i det verkliga problemen och bygga för dem som behöver en bostad. Det är mycket roligare att hitta på helt onödiga kvarter för dem som är bland de 10 procent rikaste i landet.
I Luleå blir hyran minst 2 000 per kvadratmeter och år. ( 15 000/ månaden för en liten trea). I Tors två torn har bara planförändringen kostat bostadsbolaget 400 miljoner kronor innan husen har börjat byggas. Vad kostar det att bo då? 40 000 per månad för en liten trea?
Stor bostadsbrist för människor med vanliga löner och stora bostadsbehov. Så var det hela tiden mellan det andra världskriget och 1975. Då byggdes 1 miljon bostäder på tio år. Lägenheter som var välplanerade men bostadsområden som var katastrofer. Kan vi inte ta tillvara erfarenheterna från då?
En av de viktigaste är att bygga små hus med få lägenheter. Mellan befintliga bostadsområden för att kunna använda de kommunikationer som finns.
I Luleå är det ingen brist på mark så här finns det ingen anledning att bygga högt. I Stockholm krävs det ett byggande där människor kan mötas. Att bygga högt fördyrar boendet och försämrar utemiljön. Långa mörka skuggor och hårda vindar är vad tornen skapar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar