Blybiblioteket

Anselm Kiefer. Det är han som har gjort det stora Blybibliotek som finns på Hamburger Banhof i Berlin. Den skulptur som påverkar mig allra mest. Det konstverk som får mig att känna tyngden av våra gärningar. En visualisering av att vi borde ta vårt liv, livets gåva, på allvar. Blyets densitet, tyngd och täthet tar allt. All plats, allt syre och all uppmärksamhet.

Materialet är det gamla blytaket på katedralen i Köln. Ett tak som konstnären köpte in 1981 när domen renoverades.

Här finns tusentals och åter tusentals sidor med tankar och kunskap, staplade i hyllor. Här finns religiösa berättelser och traditionella sagor upptecknade på grå, tunga blyblad.

Ett bibliotek som ingen kan bränna. En påminnelse om alla diktaturer. Ett totalitärt minne.

Inget går att läsa utan vår historia, inget går att förstå utan vårt minne. De är  kodnycklarna.

Anselm Kiefer föddes under de sista dagarna av Hitlers rike. Han överlevde krigets slut och har sedan slutet på 1960-talet skapat sin berättelse av vad livet är. Alla de verk av honom som jag har mött får mig att rygga tillbaka. Får mig att ta en titt till.

Länkarna i denna text visar tyvärr bara en bråkdel av hans viktigaste verk Blybiblioteket, men de visar massor av andra verk som är en del av samma berättelse.

Jag vet inte alls varför jag vaknade idag och var helt uppfylld av tanken på alla blyböckerna i hans bibliotek. Varför jag, klockan halv sex, en ljuvlig sommarmorgon inte kan sluta tänka på hans verk. Det är kanske det som utmärker ett stort konstnärskap.

Avtrycket i de människor som ser hans verk. Tyngden och också den lätta känslan som uppstår när vi känner oss som en del av allt.