fredag 9 december 2016

Ska konsten finnas mitt i byn?

Jag sitter i domkyrkan och lyssnar till Musikhögskolans kammarkör. Deras röster lyfter oss , får oss att förstå lite lite grann de religiösa känslor, som människor i alla tider känt inför Gud. Vår domkyrka byggdes i slutet av 1800-talet när den gamla lilla träkyrkan brunnit ned. Interiören är från 1930-talet och från 1980-talet. Ett kyrkorum som trots sin korta historia är vårt stifts katedral.

I Kyrkbyn bara 10 kilometer bort finns stiftets stora medeltida kyrka. Där är krucifixet många hundra år gammalt, altarskåpet importerat från de finaste hantverkarna i Flandern och stenväggarna prydda med stiftets historia. Trots detta är den inte vår domkyrka. Domkyrkan finns i centrum och inte i periferin. Underligt kan tyckas. Ja, att den finaste kyrkan inte är huvudkyrka.

Det här sitter jag och tänker på när jag får ett mail. Det är en person som försöker sammanfatta den senaste månadens debatt om hur landstinget sprider ut skattepengarna till kultur över länet. I vårt län finns inget länskonstmuseum. Det finns ett länsmuseum från 1930-talet utan basutställning, utan utställning av museets konstsamling. Det finns ett fantastiskt fjäll och samemuseum, Ajtte, i Jokkmokk. I Arjeplog finns Silvermuseet, I Gällivare och Piteå finns kommunala museer, i Boden finns Havremagasinet med nutida konstutställningar och Garnisionsmuséet. Dessutom vill en privatperson bygga en konsthall i Risudden med bidrag från skattebetalarna.

Då tar landstinget ett beslut om att länets konstmuseum ska vara placerat i Kiruna nya stadshus.

Det finns en fantastisk konstsamling i Kiruna kommun. Den är ett arv från Hjalmar Lundbom och har under åren växt och blivit en av Sveriges intressantaste. Men under alla år har kommunen låtit samlingen vara en utsmyckning av stadshuset, i bästa fall, eller så har verken förvarats. Kiruna har inte som andra kommuner med stora konstskatter satsat på att skapa en offentlig utställning för medborgarna.

Den enda gång som verken har visats en längre period  var när de visades på museum i Stockholm i början av 1990-talet. Man har dessutom visat en del verk i stadshuset i några veckor det senaste året.

Kommunen har inte visat något intresse av att skapa det museum som konstskatten är värd. Inte som den lilla Värmlandskommunen Arvika som driver Racksstamuséet, eller Skellefteå som har sitt Anna Nordlander museum. Länskonstmuseerna finns ju i Karlstad och Umeå. Ja, landstingen i dessa län vill nå ut till så många som möjligt när de har valt att bygga utställningslokaler och samlingar.

Men här i Norrbotten väljer politikerna inte att satsa skattepengarna där de kan nå flest besökare utan det är andra kriterier som gäller. Vilka?

Ska alla elever som bor i länet kunna få se konst på ett länsmuseum? Ska kunskapen om konsten i Norrbotten växa?

Naturligtvis ska Kiruna göra som Arvika och Skellefteå och ställa ut sin konstsamling i ett konstmuseum. Men ska Norrbotten inte ha ett tillgängligt länskonstmuseum dit alla i länet kan komma?

Ja, varför finns domkyrkan i Luleå och inte i Jukkasjärvi, Gammelstad eller Öjebyn?

Fotnot: I Norrbotten bor cirka 200 000 personer närmare Luleå, och ungefär 50 000 personer närmare Kiruna

Det är långa avstånd i länet och det finns tyvärr en mycket rudimentär kollektivtrafik för dem som ska ta sig till andra platser än till Luleå. För många innebär ett besök i Kiruna en övernattning. Vilka skolor kan betala för den?

Ja, vad stod det i mailet jag fick? Jo, att de som tror på värdet att så många som möjligt kan se konst i Norrbotten vill hindra människor från att se konst. Du läste rätt.

Ohederlig! Det är vad jag kallar den argumentationen.