fredag 10 oktober 2014

Jag vill åka till Rinkeby

Frank Gehry gör gång på gång de mest häftiga byggnader som står som glänsande skulpturer runt om vår värld. Den här i Bilbao har till exempel skapat en ny turistström mot Baskien.

I Stockholm vill Nobelstiftelsen bygga ett annat glänsande hus för att skapa ett minnesmärke över alla dessa pris som delats ut. Men platsen där de vill placera denna byggnad är trång och redan bebyggd.

Mitt förslag är att lyssna på alla dessa litteraturpristagare när de i varje nobelintervju berättar om att de allra mest minnesvärda med nobelveckan i Stockholm var mötet med Rinkebyskolans elever.

Bygg ett monument över alla landvinningar som har prisats, alla författarskap som vi har fått lära känna på Järvafältet. Det finns ingen annan plats i hela Sverige som passar så bra.

Det finns plats för en monumental byggnad som rymmer alla möjligheter att få uppleva de experiment och den forskning som lett fram till priserna.

Det är en plats som behöver en ny verksamhet som ger en identitet.

Varje nytt kvarter i Stockholm får ju nya fantasinamn. Nu skulle ett av stans mest nedsablade områden bli till Nobels vetenskapspark, eller om vi ska följa den nya traditionen, Nobel Science parc. De blå tunnelbanetågen kan döpas efter alla författare och deras verk. Stationerna längs med linjen kan dekoreras med olika pristagare och deras vetenskapliga landvinningar. För att resan på en kvart inte ska kännas lång kan alla få tillgång till berättelsen om Alfred Nobel genom en app i mobilerna.

Om det funkar? Naturligtvis. Runt Paris har fransmännen placerat olika nya attraktioner och höjt statusen på gamla nedslitna kvarter.

Jag vill skulle vilja se en annan placering som ger lika många vinster.

torsdag 9 oktober 2014

Missa inte filmen om Vladislav

"Jag stannar tiden" är dokumentärfilmaren Gunilla Breskys långsflmsdebut. En film som berättar historien om en av de filmfotografer som stod bakom kameran under det andra världskriget i Sovjet. Med hjälp av Vladislav Mikoshas filmer och hans dagbok får vi uppleva hur kriget slår sönder människor, byggnader och fotografens tro på Stalin.

Genom ett samtal 2008 får Gunilla Bresky ett tips om att hon ska fara till Gemma Firsova Mikosha nästa gång hon är i Moskva. Hon far dit och får möta en av Sovjets mest kända filmstjärnor och änkan efter en av de mest hyllade dokumentärfilmarna.

På väg hem läser hon filmarens memoarer som änkan lämnat över och hon förstår att hans historia måste bli en film. Nu sex år senare har hennes vackra poetiska berättelse om kriget och dess fotograf visats över hela världen på olika filmfestivaler. Det är en dokumentär som vunnit priser och uppskattning överallt.

Filmen berättar Vladislav Mikoshas historia från tonårens drömmar, tiden i filmskolan, hur han placeras i Sevastopol som marinens fotograf i juni 1941 när Hitler angriper Sovjet. Det är hans egna ord lästa av Jonas Karlsson och Gemma Firsovas röst som ger förklaringarna till de gripande bilderna från hans kamera.

Gunilla Bresky har tagit vara på alla fantastiska detaljer som hon finner i sitt sökande efter vem den poetiska fotografen var. Jag tänker inte berätta om de mest fantastiska. Men efter kriget är han en  av dem som fortsätter med att skildra Sovjet dokumentärt. Det är han som följer med Chrustjov till USA när de besöker Kennedys.

Får du chansen missa inte denna vackra film. Jag sitter här med minnet av vad hans mamma sa den dag han for till fronten på Krim. "Titta upp på himlen stjärnklara dagar min son. Se på Karlavagnen, Stora Björn. Det kommer jag att göra."

Kanske var det denna omtanke som fick honom att överleva alla krigets hemska dagar.

(Den sänds på SVT i maj.)

onsdag 8 oktober 2014

Vem lovar en järnväg?

Igår kom beslutet. Gruvan i Kaunisvaara ska läggas i malpåse. Det innebär att 1 500 jobb hotas i en kommun med 6 000 invånare. Tänk er att 500 000 personer i Storstockholm varslades en vanlig tisdag i oktober. Vad skulle hända då?

Att näringsministern Mikael Damberg(s) säger att vi ska fortsätta bygga på vägen som krävs för att verksamheten ska kunna starta igen?

Att landsbygdsministern Sven Erik Bucht (s) inte har ett enda förslag på åtgärder?

Att statsministern är helt tyst?

Är det någon som tror att tilliten i samhället ökar när alla politiker undviker att tala med sina väljare? Ja, för de som lever i Pajala är socialdemokratins väljare. Var ska de vända sig i nästa val?

Det är en sak. Den stora förlusten av tillit. Den andra är att alla som känner till gruvverksamhet vet en sak. Logistiken är allt. Ska en gruva överleva måste transporterna vara billiga och säkra. Gruvan i Kaunis är ett dagbrott så malmen där kostar mindre mycket mindre att bryta än i Kirunas djupa gruvor, men, transporterna från LKAB:s gruvor och Bolidens gruvor i Malmfälten går som tåget. Malmen och pelletsen från de gamla gruvorna transporteras med tåg till en bråkdel av kostnaden  om vi jämför med landsvägstransporterna från Kaunisvaaragruvan till Svappavaara.

I Narvik och i Luleå töms malmvagnarna från LKAB under gång. De stannar inte ens när de är framme. De bara rullar vidare tillbaka till gruvorna. Samtidigt måste malmen från Kaunis tömmas ur vagnarna med maskiner. Och lastats på båtar med maskiner.

Skulle gruvan i Kaunis får ett spår till Svappavaara så att malmen skulle kunna fraktas direkt ner till hamnen i Narvik så skulle malmpriserna kunna variera och sjunka utan att gruvan lades ner.

Vilken minister kommer att lova en framtid för gruvan med hjälp av en järnväg? Då skulle utvecklingen i Pajala vara trygg och väljarna kunna känna tillit.

tisdag 7 oktober 2014

Hamnar allt i papperskorgen?

De har det svårt och hårt på Svenskt näringsliv och Företagarna, nu när deras argument smulas ner till intet. Nu gäller det att ta fram tyck synd om mig kapitalet. Ja, inte tyck synd om alla medborgare som drabbats av de ultraliberala lagarna som styr skattefinansierade skolor och vårdföretag. Nej, nu är det de stackars ägarna som ska få oss att ta fram våra näsdukar.

Det finns bara en som talar om de medborgare som tvingas bo på vårdhem drivna ägda av riskkapitalbolag. Den förre socialministern Göran Hägglund tar till brösttoner när han påstår att valfriheten och kvalitén kommer att försvinna. Men den har ju aldrig funnits! Inte ens i de två av 290 kommuner som har det som regel har de äldre som flyttar till vårdboende kunnat välja. Det finns ju inga tomma platser att välja på.

Istället är det som på alla andra platser att de som behöver vård dygnet runt får flytta till det första rummet som blir ledigt. Och tackar du nej så hamnar du långt bak i kön.

Dessutom är det så att när kommunerna låter riskkapitalägda bolag driva och äga vårdhemmen så fylls kön på med äldre från hela regionen. Närhet till de kvarter där de bott kan de flesta glömma. Det blir en tillbakagång till den tid när det var landstingen som drev äldrevården och medborgarna kunde hamna lite var som helst inom landstinget.

Vi får hoppas att utredningen lyckas ta fram ett förslag som får en majoritet i riksdagen. Djävulen bor i detaljerna. Det är ju möjligt att vår statsminister tänker sig att begrava utredningen om hur reglerna för skattefinansierade företag ska ändras i ett runt arkiv om 18 månader.

En viktig sak som ingen tog upp igår är att insynen i hur skattepengarna används inte utreds. Det tycker jag vore helt avgörande. Det är ju det enda som kan säkra att pengarna används till eleverna och till vårdtagarna. Mer offentlighetsprincip på alla platser där skattebetalarna står för fiolerna skulle förhindra vissa former av missbruk av skattepengarna. Det skulle kunna stoppa semesterresor, överdrivna representationsresor och annat som i och med aktiebolagsformen bara synas av en revisor.

Framför allt skulle det bli en hämsko om alla som har en privat skola och ett privat vårdföretag vet att alla medborgare kan kräva ut underlagen som visar var pengarna används.




måndag 6 oktober 2014

Äntligen

Idag kom överenskommelsen som förhoppningsvis gör att våra skattepengar används till annat än vinstuttag. Som gör att ingen kommer att starta en skola eller ett välfärdsförerag för att i första hand plocka ut vinst till skatteparadis med hjälp av våra skattepengar. Istället hoppas regeringen på att de som ska använda skattepengar i skolor och inom vården ska driva utbildning och vård som prioritet nummer ett.

Men då ser jag hur en företagare som driver två boenden för äldre klagar. Hon förstår inte varför hon inte kan låta bli att ta ut lön för att senare ta ut vinst ur vårdboendena.

Har alla som affärsidé inom denna skattefinansierade företagssektor att låta bli att betala sociala avgifter och inkomstskatt för ägarna? 

Eller vad var det hon menade? 

För hon gjorde ju ingen vinst, hon kunde ju inte betala ut sin lön, eller var det skatteplanering? Det fick vi tyvärr inte veta. Så vi kunde inte på något sätt avgöra om denna företagare skulle påverkad av de nya reglerna.

Sen kom ett obegripligt inslag om det är möjligt att begränsa vinstuttag ur skattefinansierade företag. Det kan ju inte vara så svårt om de får alla bidragen i efterskott och bara de pengar som utbildningen eller vården kostat...

Mlle Julie - French Paradise ft. Mió & Sebastian; Visst är de fina, grabbarna från Sax och maskin

Rönnbärsundran

Hur var det nu igen? Rikligt med  rönnbär ger en snörik vinter säger den ena och den andra påstår att det blir en snöfattig vinter som kommer att vara kall. Men jag blir bara snurrig.

Rönnbären ger i alla fall en glödande vacker höst och massor med besök av alla olika fåglar som är på väg söderut. För nu känns det som om det är höst och inte sensommar.

Jag är fortfarande helt uppfylld av vår workshop med Britta Marakatt Labba. Sjutton par händer som arbetade med fria tyglar. Nål, tråd, tyg av alla de slag och massor med fria bilder. Härligt att få upptäcka så många olika temperament och bildval.