Genom ett samtal 2008 får Gunilla Bresky ett tips om att hon ska fara till Gemma Firsova Mikosha nästa gång hon är i Moskva. Hon far dit och får möta en av Sovjets mest kända filmstjärnor och änkan efter en av de mest hyllade dokumentärfilmarna.
På väg hem läser hon filmarens memoarer som änkan lämnat över och hon förstår att hans historia måste bli en film. Nu sex år senare har hennes vackra poetiska berättelse om kriget och dess fotograf visats över hela världen på olika filmfestivaler. Det är en dokumentär som vunnit priser och uppskattning överallt.
Filmen berättar Vladislav Mikoshas historia från tonårens drömmar, tiden i filmskolan, hur han placeras i Sevastopol som marinens fotograf i juni 1941 när Hitler angriper Sovjet. Det är hans egna ord lästa av Jonas Karlsson och Gemma Firsovas röst som ger förklaringarna till de gripande bilderna från hans kamera.
Gunilla Bresky har tagit vara på alla fantastiska detaljer som hon finner i sitt sökande efter vem den poetiska fotografen var. Jag tänker inte berätta om de mest fantastiska. Men efter kriget är han en av dem som fortsätter med att skildra Sovjet dokumentärt. Det är han som följer med Chrustjov till USA när de besöker Kennedys.
Får du chansen missa inte denna vackra film. Jag sitter här med minnet av vad hans mamma sa den dag han for till fronten på Krim. "Titta upp på himlen stjärnklara dagar min son. Se på Karlavagnen, Stora Björn. Det kommer jag att göra."
Kanske var det denna omtanke som fick honom att överleva alla krigets hemska dagar.
(Den sänds på SVT i maj.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar