lördag 13 november 2010

Strumpbyxor av is

Kommer på att det ligger två tidningar och väntar ute vid vägen.
Kliver ut med bara ben och biter ihop.
Det känns som om jag har satt på mig ett par strumpbyxor av is.

I köket väntar nybryggt kaffe. Och värme.

De kyliga benen ilar när de vaknar.

Bränner mig på det heta kaffet.

Bläddrar och läser.

Världens förste bloggare

När jag flyttade till Luleå, 1986, slogs vi om den lokala gratistidningen Annonsbladet för att få läsa Clifton Fexmo.

I mitten på 90-talet ställde den lokala konstnärsgruppen Kilen ut de små koncentrerade annonserna om Fexmos liv på sitt galleri.

I år kom boken om Världens förste bloggare på det lokala förlaget Black island books.

I boken läser jag att Clifton Fexmo har lagt ut minst 40 000 kronor på sina annonser.

Igår kväll fick jag återuppleva känslan av, att få små fragment av ett liv presenterade, i några korta strofer. Det gillar jag.

Boken sammanfattar mycket av allas våra liv.

fredag 12 november 2010

Var försvinner pengarna?

Jane Morén har gett mig ett bra artikeltips som jag inte kan undanhålla någon. Läs här vad Liv Beckström tipsar vår arbetsmarknadsminister Hillevi Engström om.

En historisk möjlighet

Under en blå sekund läste jag Anna Laestadius Larssons krönika i Svd.. Den handlar om ett tillfälle som har öppnat sig för denna regering. Ett moment där vi har chansen att göra skillnad.
Sexualbrottsutredningen lägger fram sitt förslag som innehåller kravet på samförstånd. Samtidigt vet vi att sexualbrotten är en fråga för män. Bara två procent av brotten begås av kvinnor.

Satsa på pojkarna, gör dem en tjänst. Låt alla få kunskap om vad det innebär att vara människa.

Läs om Thorildsplans gymnasium här. De har i alla fall funderat över vilka normer vi överför till nästa generation.

torsdag 11 november 2010

När klockan slår fyra

Jag drömmer att huset håller på att rasa. I mina öron ringer ljudet av tegelstenar som rasar när jag vaknar. Det är en ledtråd till min nyväckta hjärna. Här finns inga tegelstenar, alltså var det bara en dröm.

Men ljudet återkommer utanför fönstret. I mörkret syns tre starka strålkastare och något gult. Nu fattar jag. Det är snöröjning på gång. Den första natten med snösvängen ute på vägarna.

När jag rodnar

Slå på teven klockan 10.00 eller 17.00. Ja, sätt på TV4. Ingen annanstans i den svenska tevetablån är det så tydligt att det är ett utrymme, en tom tidsintervall som ska fyllas. Teve som lördagsbilaga. Tomma ekande minuter som en eller flera programledare ska fylla med...Ja, enligt Johan Croneman, rent nonsens.

Men det är inte bara där i tevelandskapet som det otänkta har en egen plats. Samma frågor utan mening och betydelse dyker gärna upp när Svt ska fylla sina förmiddagar och tiden mellan kvart över sex och sju på kvällen. Jag glömmer teven på när jag har tittat på vädret och kommer sen in i ett samtal som får mig att rodna. Det händer inte en gång utan ganska ofta. Jag lider med både den person som utfrågas och med de personer som ställer frågorna.

Känns det så för er? Har möjligheten att sända teve dygnet runt gett oss fler pinsamma teveminuter?

Jag vill bara dela med mig




Dagens Nyheter
11 Nov 2010

onsdag 10 november 2010

Min förälskelse

i de blå minuterna har i dag fått ny näring. Jag drunknade i det blå ljuset och den gnistrande iskristyren.
Jag kände mig som en isprinsessa i min gamla yllekofta. Allt täcktes av iskristaller.
Till och med min lugg.

Jag skulle inte vilja

kliva in i arbetslivet idag. Och jag tror att det som sker nu är orsaken till att vårt samhälle förlorar vårt viktiga kapital av tillit.

Vem kan tro att unga människor med god utbildning ska känna tillit till ett samhälle där deras arbetskraft är gratis? Där var tredje söker jobb utan att få chansen?

Chansen att visa att de behövs.

Hur har vi vuxna kunnat låta det gå så långt att det är självklart att unga människor ska "praktisera" på sin arbetsplats utan lön i upp till sex veckor.

Idag skriver  Ardalan Shekarabi och Anna Johansson
ordförande, socialdemokratiska kriskommissionen, i DN, om varför partiet förlorade valet. Och förtroendet.

De drar slutsatsen att försämringen av arbetsmarknaden har pågått i minst 20 år och att detta har gjort att socialdemokraterna uppfattas, som ett parti med makt, som har svikit sina väljare.

När jag började arbeta fick jag välja mina egna arbetstider. Jag studerade och behövde sluta tidigt på eftermiddagarna. Det var inga problem.
Jag fick lön från första minuten. Fast lön.
Och jag fick lära mig arbetsuppgifterna i sex veckor. Det var ingen som kom på idén att jag skulle arbeta gratis.

Jag är säker på att det är detta som gör att alla partier, och mest socialdemokraterna, förlorar sympatier.


Alliansen sänker inkomstskatterna för att hålla lönerna låga i jämförelse med omvärlden. Men det är socialdemokraterna och facket som förlorar sympatier.

Igår fick vi veta att en specialistsjuksköterska i Norge tjänar 55 000 norska kronor per månad när samma sköterska tjänar mellan 23-25.000 svenska kronor i Sverige.

Det är hårda fakta som urholkar tilliten till att vi kan lösa samhällets uppgifter tillsammans.

Jag har missat

att läsa en massa böcker. Här är Amazon.coms lista över de bästa böckerna i år. Jag har läst en av dem. Just kids av Patti Smith. Listan är konstruerad i USA och har med en bok från Sverige. Vilken?

Jo, Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes.

Läs Clas Barkman

i inlägget från DN här under. Han tar upp det som Eva Joly berättar om i sin bok. Ja, att tystnaden bara gynnar de som beter sig korrupt. Ingen annan vinner på att vi inte kan diskutera vad vi gör på våra arbetsplatser. I synnerhet de som arbetar i offentlig regi.
Här är en länk till webbversionen.

Apropå Eva Jolys bok och våra traditioner i Sverige




Dagens Nyheter
10 Nov 2010

tisdag 9 november 2010

Teodor har namnsdag

Jag har lyckats med att fylla kaminen med ved så att hela huset frustar. Ute är det minus, minus, minus femton, inne plus 28.

Det var som om hela hjärnan skrek på värme när jag var ute i mörkret och hämtade in mera ved. Då var jag helt ovetande om att kylan var ännu strängare än igår. Då var det bara lusten att elda som fick mig att stuva in mig i tjockkläderna.

Nu när snön förstärker det milda förmiddagsljuset är det ett visset löv, ett rodnande blad från nyponbusken som ger värme och som gör mig glad. Det finns några färger kvar i den stora grå paletten. Det finns några dofter av jord och löv som svagt påminner mig om vad som var.
Idag när det är Teodor och tisdag.

Malin Ullgren

skriver bra om varför vi behöver få veta. Läs hennes artikel här. Ja, det handlar förståss om Den motvillige monarken.

måndag 8 november 2010

Jag älskar dans

Anna Vnuk har äntligen gjort en ny föreställning. I Göteborg sätter hon upp en föreställning om köttslig kärlek. Här är en artikel i DN.

Början på november har länge varit dansföreställningarnas tid. I lördags sände svt en hel kväll med olika svenska moderna föreställningar. Mest oväntade där var de unga eleverna på cirkus och danshögskolan.

Bäst var reprisen från förra året med Mats Eks föreställning Ställe. Michail Baryschnikov och Ana Laguna dansar de två rollerna. Filmen är gjord av Jonas Åkerlund och den fick årets Prix Italia. Tevevärldens finaste kulturpris.

Det känns

som om vi lever för länge sen. Ja, när jag klär mig i lager på lager och trampar ut till brevlådan med vedkorgen i en hand och piasavakvasten i den andra.

Tofflorna (med tjock gummisula) fylls av snö när jag borstar av bilen och sätter igång motorvärmaren. Korgen fylls med ved och kaminen med eld. Det är denna vinters första morgon när kvicksilvret i den gamla termometern står under tio minusgrader.

Solen står lågt och skuggorna är långa.

   I granen sitter Knut och väntar på en kompis. Alldeles tyst. Det är som kylan fått honom att tappa lusten att sjunga. Han har ju inga tjockstrumpor att dra på sina små fötter. Jag skulle vilja bjuda in honom till värmen vid kaminen.

Men detta är ingen saga det är bara en verklig, kylig måndag. 

söndag 7 november 2010

Läs Eva Joly

Carina tar upp den svenska självbilden efter att ha läst Per Svenssons artikel om hur vi ser på oss själva. Ett intressant ämne som har många sidor.

En är hur våra politiker ser på bekämpningen av korruption. OECD:s organisation mot korruption är i alla fall mycket intresserade efter den nedlagda utredningen av de mutor som betalades ut när stridsplanet JAS såldes till Sydafrika.

Eva Joly berättar i sin bok Vardagshjältar om människor som bekämpar den korruption som hindrar utvecklingen i världen. Den mest talade berättelsen för oss svenskar handlar om hur OECD:s kommitté för korruptionsbekämpning utreder Brittish Aerospaces (BAE) mutaffärer trots att den brittiska regeringen förhindrat sin egen utredare att arbeta med frågan.  

Här finns många likheter med hur alla utredningar har hanterats i Sverige. I vårt land har dessa hjältar, som aldrig låtit statens handlingar gömma sig i mörkret i de stora arkiven, ofta varit helt ensamma.

Eva Jolys bok skildrar både enskilda men också organisationer som blir allt mer inflytelserika som slåss för att våra skattepengar ska gå till fattigdomsbekämpning och inte till att berika despoter i Afrika.

Läs boken och lyssna sedan till de politiker likt Carl Bildt som hävdar att korruption är en personlig fråga som inte kräver tydligare lagar.