torsdag 11 november 2010

När klockan slår fyra

Jag drömmer att huset håller på att rasa. I mina öron ringer ljudet av tegelstenar som rasar när jag vaknar. Det är en ledtråd till min nyväckta hjärna. Här finns inga tegelstenar, alltså var det bara en dröm.

Men ljudet återkommer utanför fönstret. I mörkret syns tre starka strålkastare och något gult. Nu fattar jag. Det är snöröjning på gång. Den första natten med snösvängen ute på vägarna.

5 kommentarer:

Evas värld sa...

Vilken vacker bild, men jag är ju som jag är, snö kan vara vackert inifrån sett - men tanken på att pulsa och halka omkring i månader framåt är tung.

Jane Morén sa...

Det är något speciellt med ljudet av snöplogen när den kommer dundrande, skrapljudet.

Granne med potatisodlaren sa...

Eva, du har rätt att om man tänker på alla halkiga dagar på en gång då orkar man inte med snön. Men om jag tar en i taget och försöker hitta ett försonande drag hos varje dag då går det ganska lätt.

Ja, Jane det är något helt speciellt. I natt drog snösvängen förbi var halvtimme mellan två och fem. Hoppas att jag har vant mig nu vid ljudet.

Jenny sa...

Läcker bild! Här töar det idag tyvärr.

Granne med potatisodlaren sa...

Tack, Jenny.
Välkommen till snöriket. Vi är rika på vit snö och blått ljus. Och ganska många kalla grader. Hoppas att du har det bra trots att det töar.