lördag 24 mars 2012

Klockan fem den femte årstiden

Nu har jag inte en chans. Jag kan inte värja mig mot morgnarna och fåglarnas konsert i i ljuset från öster. Doften från den första koppen med nymalt kaffe och solens gula ljus som letar sig in genom de otvättade fönstren. Nu är det en bästa tid, en egen årstid. Den femte. Det doftar jord i hörnan mot söder och snön sjunker. Drivorna som var tre meter höga för en vecka sen försvinner sakta. Det är inte vår, men snart så.

Planteringsjord. Näring till pelargonierna.

Komihåglistan toppas av drömmen om en ny växtsäsong. Och att sommartiden börjar om en vecka.

fredag 23 mars 2012

De tjänar mest

Idag börjar Grävande journalisters årliga seminarier i Malmö. Där finns Lotta Nilssons och Linda Danhalls texter om Outokumpus utsläpp i Torneå/Hapatanda med bland de fem som kan få årets guldspade. Jag håller tummarna!

Här kan du följa Linda Danhalls blogg om tiden i Malmö.

Carpe Diem skriver tre av NSD:s bloggare om. Fånga dagen skulle vi skriva på svenska. Det är en vacker tanke. Det att vi kan bestämma om att vara här och nu. Det kan vi ibland. Det är otroligt skönt när solen skiner och allt är på gång åt rätt håll. Men någon gång så är det mest grått och grått och då gäller det att fånga det som var så bra eller det fina vi längtar till.

Några som kanske längtar lite tillbaka är de morföräldrar och farföräldrar som gått i morfarsskola. 

Nu ska alla elever få chansen att möta en vuxen på de skolor där den äldre generationen använder en stund av sin tid till att möta de som är yngst.

Denna vecka har det handlat om vem som tjänar mest och vem som är rikast. Dessutom har vi läst en bok om hur vi ska göra för att kunna köpa det finaste huset i stan. Mest tjänar samma människor år från år. Och allra mest tjänar Anders Sundström. Han pendlar varje vecka till Folksam i Stockholm och lyfter en lön på mer än sex miljoner kronor.

Nu ska de enorma maskinerna som används vid malmbrytning servas i Boden. 20 nya jobb. Men i Kalix lägger TallinkSilja ner och 60 jobb försvinner.

Med ett mail fick de anställda veta att deras jobb ska flyttas till Stockholm. De får gärna flytta med.

Då gäller det att studera boken jag tipsade om. Ja, hur man gör för att öka värdet på sitt boende och hur man gör bostadskarriär. Sen börja förhandla om lönen.Hade det varit välbetalda jobb hade de anställda kanske kunnat pendla. Ja, på det sätt som militärer och Anders Sundström gör. Det hade funnits ett val. Frågan är om det finns ett nu.




Hon rör på sig

Ibland kan beundran går över styr. Eller så var det helt rätt. Ja, att jag satte mig och stickade efter ett frimärke som min idol Sonia Delaunay gjorde till den engelska postens hundraårsjubileum. Bilden heter "Rörelse utan slut", det var så hon såg på brevbäringen. Och på konsten.

Nu ställer konstmuséet i Hornbaek Louisiania ut hennes bilder tillsammans med Sophie Taeuber Arp, Hannah Höch, Florence Henri, Claude Cahun och Dora Maar. Har ni hört talas om dessa modernister förr? Kanske har ni hört Sonia Delaunays namn vilket ofta beror på att hennes liv är som en hel spänningsroman.

Hon föddes i tsarens Ryssland 1885, adopterades bort, studerade i Tyskland, gifte sig med en fransk konstnär Robert Delaunay, flydde från Paris med hans konstverk, smugglade allt till Schweiz, hamnade som husvakt på Rivieran. Där satt hon med sladdrigt krigspapper och några torra barnkritor, men konst skapades.

Efter kriget slogs hon för att hennes makes konst skulle få den ära som hon ansåg att den var värd. Det var inte förrän på 1960-talet som hennes bilder blev sedda. Hennes stora genombrott blev utställningen Moskva-Paris  våren 1979. I december samma år dog hon.

Men hennes bilder, kläder, bilar, affischer, manifest, illustrationer, textilier och ideologi lever. Hon och Robert kallade inriktningen som de arbetade efter för orfism. Bilderna vibrerar av hur färgerna är placerade. De har en rörelse utan slut.


torsdag 22 mars 2012

Rädda chefer?

Vi satt där på en presskonferens Kurirens medarbetare och jag. Det var nittitalskris och hela Boden skulle förändras. Stora arbetsplatser med välbetalda män lades ner, eller flyttades. Istället skulle kommunen fyllas med telefonförsäljare.

- Vi är vinnare, ansåg folkpartiet. Samtidigt som deras företrädare såg att även om alla helikopterförare började arbeta som säljare på dessa företag skulle Bodens skatteintäkter minska till en tredjedel. Ja, för de högsta lönerna på ett callcenter är och var mindre än en tredjedel av en pilots.

Idag finns inget kvar. Kvar fanns TallinkSiljas callcenter till igår. Ledningen i Stockholm skickade ett mail till de anställda i Kalix  i tisdags kväll och berättade att deras arbetsplats läggs ner.

60 personer som förlorar sina jobb utan att cheferna anser att de behöver möta dem. Efter stark kritik kommer någon och möter personalen idag.

Ett av TallinkSiljass argument är att det är billigare att bedriva biljettförsäljningen i Stockholm, än med trogna medarbetare och låg hyra i Kalix.

Hur då? undrar jag. Och så tänker jag på alla miljoner som skickades till alla dessa företag som öppnade callcenter över hela landet. De behövde inte ens betala för möbler och datorer. Allt fanns på plats. Och massor med arbetslösa välutbildade människor som fick sätta sig och sälja per telefon.

Hur klokt var det att satsa på dessa lågbetalda jobb som kunde plockas till en annan ort med ett penseldrag?

Tomma kontor. Hög arbetslöshet.

Det är vad som finns kvar.






onsdag 21 mars 2012

En minut vår

Nu är dagen någon minut längre än natten.

Det är ett av de vårtecken som ingen kan rubba. Ett annat är inköpet av lagret med spolarvätska. Ingen vår utan den. Det går inte att köra många meter utan att rutorna är helt grisiga med stänk.

Nästa steg är när vägar och gator torkat upp. Då är det säkraste vårtecknet att vi längtar efter att tvätta bilarna och stoppa in kupévärmarna tillsammans med sladdarna i uthuset. Ja, får vid den tiden borde vi kunna ta oss dit.

Sen doftar jorden...och med lite tur har det skett till nästa möte med trädgårdsföreningen. Om fyra veckor.

tisdag 20 mars 2012

Den nye Lasermannen

Leve Frankrike! brukar presidenten och de kandidater som tävlar om rösterna med honom utropa. Annars har de inte en chans. Men i år är det annorlunda. I år har en våldsam person , liksom Lasermannen i Stockholm, bestämt sig för att mörda både barn och vuxna människor med annorlunda bakgrund.

I går sköt han rakt in på en skolgård med barn och föräldrar. Fyra dog. Tre barn och en lärare. Han valde en judisk skola i Toulouse. Tidigare är det soldater under utbildning med nordafrikanskt, eller karibiskt påbrå som han har dödat.

Ja, han gör som Lasermannen skjuter mot dem som han ser är annorlunda. Ja, han lever i en tid, liksom Lasermannen, där rasistiska åsikter är tillåtna. Där t o m republikens president följer med i Nationella Frontens ledares,Marine Le Pens, fotspår och uttalar hot mot de människor som lever i landet sen årtionden. Han lever på en plats där den Nationella fronten har en stor andel väljare.

Måtte detta klimat förändras.

Det tycker i alla fall Gerard Depardieu. Han säger helt plötsligt inför den nya filmen där han ska gestalta Dominique Strauss Kahn att han inte står ut med franskheten. Han påpekar att franska män och i synnerhet Dominique Strass Kahn är arroganta.

- Il est arrogant, il est suffisant...il est jouable.
( han är arrogant han är självgod han är spelbar)


Jag sitter helt perplex. 


Vad var det han sa? Titta på Kulturnyheterna här. Det börjar ungefär 6 minuter in i sändningen.



måndag 19 mars 2012

Äntligen!

Helgens häftigaste var teaterhögskolans avgångsklass "Fem på nya äventyr, av Herman Lindqvist". En föreställning fylld av ambitioner. De fem som efter tre år kan kalla sig skådespelare har skrivit sin egen pjäs. En skildring av vad politikernas ord egentligen har för betydelse.

Föreställningen börjar med att alla får lära sig hur en fördelning enligt vår regerings koncept kan gå till när vi ska sätta oss i salongen. Varför ska vi som köpt biljetter få det vi väntar oss när någon med mer makt kan ge oss något annat, när de kan sortera oss?

Det vassaste och mest dråpliga är deras vänliga skildring av hur FAS 3 arbetare tvingas till både meningslöst arbete och kränkande coachning med arbetsmarknadsministern Hillevi Engström som publik. Denna scen förklarar allt om hur våra fyra regeringspartier ser på alla lika värde och på hur allvarligt det är att en stor del av arbetsmarknaden betalas av skattebetalarna samtidigt som de som håvar in pengarna hånar de som utsätts för FAS 3. Vänlig? Ja, så gullig som Hillevi Engström är kan man väl inte säga annat?

Det är inte endast samhället utanför teaterhuset som skådespelarna riktar sina strålkastare mot. Från föreställningen "Grabben i graven bredvid" i salongen bredvid citeras det slaskigaste skämtet om kvinnors och ekorrars gemensamma intresse för blanka ollon.

Äntligen, säger jag en elak skildring av var vi har hamnat idag.