Ibland kan beundran går över styr. Eller så var det helt rätt. Ja, att jag satte mig och stickade efter ett frimärke som min idol Sonia Delaunay gjorde till den engelska postens hundraårsjubileum. Bilden heter "Rörelse utan slut", det var så hon såg på brevbäringen. Och på konsten.
Nu ställer konstmuséet i Hornbaek Louisiania ut hennes bilder tillsammans med Sophie Taeuber Arp, Hannah Höch, Florence Henri, Claude Cahun och Dora Maar. Har ni hört talas om dessa modernister förr? Kanske har ni hört Sonia Delaunays namn vilket ofta beror på att hennes liv är som en hel spänningsroman.
Hon föddes i tsarens Ryssland 1885, adopterades bort, studerade i Tyskland, gifte sig med en fransk konstnär Robert Delaunay, flydde från Paris med hans konstverk, smugglade allt till Schweiz, hamnade som husvakt på Rivieran. Där satt hon med sladdrigt krigspapper och några torra barnkritor, men konst skapades.
Efter kriget slogs hon för att hennes makes konst skulle få den ära som hon ansåg att den var värd. Det var inte förrän på 1960-talet som hennes bilder blev sedda. Hennes stora genombrott blev utställningen Moskva-Paris våren 1979. I december samma år dog hon.
Men hennes bilder, kläder, bilar, affischer, manifest, illustrationer, textilier och ideologi lever. Hon och Robert kallade inriktningen som de arbetade efter för orfism. Bilderna vibrerar av hur färgerna är placerade. De har en rörelse utan slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar