Vi satt där på en presskonferens Kurirens medarbetare och jag. Det var nittitalskris och hela Boden skulle förändras. Stora arbetsplatser med välbetalda män lades ner, eller flyttades. Istället skulle kommunen fyllas med telefonförsäljare.
- Vi är vinnare, ansåg folkpartiet. Samtidigt som deras företrädare såg att även om alla helikopterförare började arbeta som säljare på dessa företag skulle Bodens skatteintäkter minska till en tredjedel. Ja, för de högsta lönerna på ett callcenter är och var mindre än en tredjedel av en pilots.
Idag finns inget kvar. Kvar fanns TallinkSiljas callcenter till igår. Ledningen i Stockholm skickade ett mail till de anställda i Kalix i tisdags kväll och berättade att deras arbetsplats läggs ner.
60 personer som förlorar sina jobb utan att cheferna anser att de behöver möta dem. Efter stark kritik kommer någon och möter personalen idag.
Ett av TallinkSiljass argument är att det är billigare att bedriva biljettförsäljningen i Stockholm, än med trogna medarbetare och låg hyra i Kalix.
Hur då? undrar jag. Och så tänker jag på alla miljoner som skickades till alla dessa företag som öppnade callcenter över hela landet. De behövde inte ens betala för möbler och datorer. Allt fanns på plats. Och massor med arbetslösa välutbildade människor som fick sätta sig och sälja per telefon.
Hur klokt var det att satsa på dessa lågbetalda jobb som kunde plockas till en annan ort med ett penseldrag?
Tomma kontor. Hög arbetslöshet.
Det är vad som finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar