lördag 28 januari 2012

Köksljus

Kökspoesi är väl vad jag har plåtat. Köksljus. Tur att jag  köpte en duk i gult. Illande gult. Två dagar på en månad med sol i januari.

Då krävs det starka färger, varma brasor och doftande bullar för att hålla värmen. Då längtar jag till emaljverkstaden för att göra nya bilder. Då tar jag fram symaskinen för att ta vara på en gammal yllemorgonrock. I nästa liv blir den kuddöverdrag i soffan.

Idag är det annars final för både herrar och damer i konståknings-EM. Och eldfest i Gammelstads kyrkby. Dit ska jag fara och njuta av att det bara är någon månad kvar till att dagarna varar tolv timmar.

fredag 27 januari 2012

De tar sitt pick och pack och vinkar adjö

Fick en krönika översänd från en kompis. Det är en kvidande krönikör i Svensk hockey som vill vara lustig. Hans tes är att kvinnor är sämre på allt. Lustigt nog lyckas han inte. Men han beskriver hur det kan vara att bo i en stad där hockey tar plats, stor plats i det offentliga rummet. I alla fall om man är ung och ambitiös. Och kvinna.

Jan Nyberg som arbetar som frilansjournalist och informatör har i dagarna fått Magmas hederspris. Detta för att han lyfter fram hur andelen kvinnor minskar i Luleå för varje år som går. Han visar att från 1980-talet till idag har andelen gått ner från 50/50 till 45/55. Detta är Luleås största framtidsproblem.


Men det finns sätt att arbeta med nya former för att förändra. Här är veckans morgonrock. En föreläsning om att se på planering med nya ögon. 


Dominerar männens intressen i offentligheten och i media då tar de unga kvinnorna sitt pick och pack och vinkar adjö. För varför skulle de bo där deras liv och intressen inte tas på allvar? Det är en fråga som alla med makt att förändra borde ställa sig varje morgon och kväll.


Socialdemokraterna ställer sig inte denna fråga. De söker sig bakåt och väljer en medelålders fackföreningsledare till ny ordförande, utan att han har presenterat sitt politiska program för partimedlemmarna. Ett populärt val i alla delar av maktens korridorer om man får tro ledarsidorna.

I länet är Stefan Löfven inte välkänd men omtyckt och en kvinnornas man enligt lokala LO-toppar. Kommunalrådet Karl Petersen vill se fler kandidater.




Åsa Petersen vill ha en modernisering. 

Lotta Gröning säger: 


Stefan Löfven får svårt att övertyga partiets kvinnor, menar Gröning, eftersom han som ordförande för IF Metall har motsatt sig så kallade kvinnopotter tänkta att minska löneskillnaderna.
- Han är inte kvinnornas man

Detta trots att Stefan Löfven har kritiserats av Kommunal för dåligt jämställdhetsarbete.
- Jag vet att han är en stor vän av kvinnor, säger Lennart Thörnlund.

Det är inte bara lokalt som män väljer bort kvinnors intressen. Denna vecka pågår Konståknings-EM. Vi har tre åkare med som kan hamna på pallplats. I alla fall en som rankas fyra i Europa. Victoria Helgesson. Trots att vi aldrig har haft så nära till en medalj har sportchefen på Sveriges television valt att inte satsa en krona på att sända tävlingen. Istället går den i teve 4 sport, på sjuan och Eurosport. Tävlingsveckans avslutning, den stora showen med medaljörerna kommer att sändas i betalteve på nätet.













Insnöad

Jag har snöat in: Här är morgonens favorit: SNÖ med Laleh


torsdag 26 januari 2012

Sportchefen på Svt satsar inte en krona på konståkning

Jag har alltid betalat min tevelicens med glädje. Det är slut med det nu. Tevesportens chef herr Yng har bestämt att våra licenspengar inte ska användas till konståknings-EM. Ett år när vi har tre goda åkare med. Istället kommer vi som vill se avslutningen på söndag tvingas betala för detta program som sänds på teve4play.

Till tröst kan ni kika på Victoria Helgessons åk från höstens tävling i Amerika här. Hon tog medalj!

Viktigt på riktigt

Idag är en dag när allt ska fixas. Ni vet allt det där som ska ordnas för att vardagen ska fungera. Men det är inte lätt. Mycket för att de som vi måste tala med bara sitter i möte hela tiden. Denna tids slöseri. All denna tidsspillan i telefonkö och all frustration när det tar veckor innan man får svar. Vi får börja skriva brev.

Jag passar på att lyssna till Laleh.

Då försvinner all irritation och det som är viktigt på riktigt tar sin plats igen.

onsdag 25 januari 2012

Bara så härligt

Det går inte en dag utan att solljuset vi ser syns allt längre mot väster. Ja, varje dag som den skiner över vinterlandskapet kan vi avläsa var på året vi är. För bara någon vecka sen var vi glada över att ljuset nådde över strandskogen. Nu står solen högt över träden i söder. Och när den försvinner bakom björkarna i sydväst så har klockan hunnit en timme till. Varje soldag är en gåva. Och sen sprakade norrskenet...

tisdag 24 januari 2012

Förfärande är var ängel.

Den kom igår. Och nu har jag läst den. Det gick inte att sluta. Läsa. När jag väl börjat.

Jag känner igen den där rädslan som vi alla har burit på någon gång. Rädslan att vara ute i mörkret helt oskyddad. Rädslan att någon spanar in genom det upplysta fönstret på kvällen. Rädslan att det ska hända mig. Tänk på alla gånger vi satt och planerade hur vi skulle ta oss hem efter kvällsskiften när Hagamannen jagade sina offer i Umeå.

När vi organiserade hemresan från kören i Svenska kyrkan i Paris. Hur den där skräcken tog över vissa kvällar när vi gick med tunga steg från tunnelbanan. Då valde vi att sova över hos varandra för att kunna leva någorlunda normalt. Vi hade ju inga pengar till att skaffa oss en bil.

I den rädslan börjar Förfärande är var ängel. Hur vi har ignorerat och låtit våldet styra hur vi lever. Och motsatsen. Hur övergreppen kan trigga någon att slå tillbaka.

Elise, bokens hjältinna, är en Pippi, som är trovärdig. Det ser inte klokt ut på pränt, men hon är en superhjältinna som skulle kunna finnas. Hon är ingen Lisbeth Salander, med mystiska kvalitéer, hon är en "duktig flicka". Till och med en pappas flicka. En person som vill ställa allt tillrätta. Och skydda den som inga egna krafter har.

Runt denna dugliga student rämnar skyddet som vissa män har haft när de utnyttjar flickor, och sina egna positioner.

Det är så vardagligt allt detta våld. Det är så trovärdigt. Det förvånar mig inte. Det skrämmer mig mest när det antyds. Inga vapen är så farliga som fimparna  efter en spanade våldtäktsman  i parken. Inget hot är så påtagligt som en mörk skugga i hallen.

Nu vill jag läsa del två. Skynda er skriv mer.

Förfärande är var ängel
Eva Swedenmark/ Johan Henninger
Förlag 404






Hur vi skär kakan

Igår kväll hade jag somnat.
 Då hör jag en välmodulerad stämma.
 I radion som jag glömt på.

Vi behöver inte några politiker som
kämpar för att
människor ska få det bättre.

Precis så säger hon.

Samtidigt publiceras
massor med siffror
som visar att:
Den fattigaste tio procenten av oss
är allt fattigare.
De rikaste tio procenten av oss
är allt rikare.

Det hjälper inte hur mycket vi jobbar och sliter.
Fördelningen.
Hur vi skär kakan.

Bestämmer det mesta.

Hur vi tänker
hur vi handlar
hur vi mår.

Läs mer om SNS rapport här.

måndag 23 januari 2012

Makten finns hos regeringen!

Jag har alltid häpnat inför Malin Ullgrens stora förmåga att sätta ord på det som jag vill säga. Idag är hon världmästare. Läs hennes svar på Bengt Ohlssons artikel här.


Vad jag gillar hennes bild av honom som tröst för dem som inte vill diskutera sakfrågor.

I samma takt

Jag spanar på snöflingorna och hittar ingen som har en egen takt. Lite så var det när jag tittade på Mullvaden, filmen som Tomas Alfredsson gjort, efter John le Carrés thriller.

Alla roller hade samma takt, vikt och förändrades föga. Det fanns bara en rollkaraktär som utvecklades under de mer än två timmar filmen varade. Han började som offer och slutade som hämnare. Det absolut värsta av allt i filmen skedde innan förtexterna började rulla. Jag undrar, verkligen undrar om filmens dramaturgi tålde det.

Allt annat är av högsta klass. Det finns inte en enda bild som inte är fulländat 1970-tal. Det finns inte ett ljud, ljus eller en ton som inte passar in. Allt är så ljuvligt nostalgiskt. Allt är så där skrämmande östslitet och västsvärtat. Kolröken smutsar både Londons stenhus och Budapests 1800-talskvarter.

Och vem är förrädaren, vem är dubbelagent, alla eller ingen? Den där stämningen som fanns vid varje lektion i samhällskunskap sipprade ut ur filmrutorna. Den där overkligheten. Den där känslan av att allt registrerades när vi vandrade längs med Neva på skolresan i Leningrad. Den finns med oavsett det är de brittiska agenterna som spanar på varandra, eller ryssarna som gör sig av med dem som de är rädda för.

Det kalla krigets logik.

(Filmens titel är inte översatt denna gång den heter Tinker, tailor, soldier, spy.)

söndag 22 januari 2012

De missade ett öppet mål

Jag vet inte hur många borgerliga ledarskribenter jag talade med under de tio månader han gavs som uttryckte den renaste form av nedlåtande klassförakt mot mannen, och förakt för den landsort han ansågs stå för. Det lågintensiva drevet på otaliga borgerliga ledarsidor inleddes redan dag 1. Det fortplantades ut i public service och ekade vidare i en Margit Silbersteins eller en Mats Knutsons ”djupanalyser”. Detta skriver Göran Greider i Aftonbladet. Vill du läsa mer så titta här.


Jag vet fortfarande inte varför vissa personer i ledningen för socialdemokraterna offrade guldläget denna höst när alliansen tappat bort sin trovärdighet. Varken rikskapitalbolag som väger blöjor och skickar vinsten till skatteparadis, eller friskolekoncerner som delar ut datorer och ställer in undervisningen, eller den rekordhöga arbetslösheten fick regeringen ur balans. Inte ens när sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt vägrar att svara på varför hon har sålt skattebetalarnas egendom till läkare för en bråkdel av värdet, inte ens då, lyckas socialdemokraterna ta över replikerna.


Diskussionerna har gått höga. Men inte om det som kommer att spela någon roll. Nej, de högavlönade politiska reportrarna på teve, de nöjer sig med att berätta vilket skvaller de hört på stan. Istället för att underlätta för väljarna. Vi vill begripa varför Håkan Juholt var så farlig. Var han ett hot? Mot?


Reortrarnas pigavdrag?