lördag 27 juli 2013

Värt att minnas

Sven-Harry längtade efter havet och flyttade ut ur sitt nybyggda guldskimrande hus vid Vasaparken. Kvar finns hans fantastiska konstsamling och en konsthall med intressanta utställningar. I sommar är det en bortglömd svensk sekelskifteskonstnär som fyller de flesta väggarna.

Hon heter Julia Beck och fick Frankrikes finaste ordern innan hon dog.

Hon for till Paris kring 1880. Målade i Grez-sur-Loing samtidigt med Karin Bergöö och de andra stora icke glömda. Carl Larsson, Richard Berg mfl. Men tillskillnad från dem stannade hon kvar. Hon målade och levde i en liten stad väster om Paris.

Det är nog därför ingen har undrat varför vi glömde att hon fanns. En av hennes samtida, Eva Bonnier, finns på Waldemarsudde. Där en av Julia Becks finaste bilder från Stockholm finns. Det ska bli spännande att se om Julias lätta nästan japanska landskapsbilder och Eva Bonniers verk talar med varandra.

Uppe på taket med utsikt över hela nordvästra Stockholm finns en skulpturpark där makarna Kraitz visar sin monumentala keramik. Deras skulpturer får en extra dimension tillsammans med Lena Cronquist flickor i brons.

Flickor, kvinnor och professionella yrkeskvinnor som inte kan försvinna ur vårt kollektiva minne på 2000-talet, eller kommer historien att upprepas?

Det overkliga folket

Det finns nätter och nätter. Det finns tid och något slags rum. Men så finns det människor som skapar sig ett rum eller kanske ett liv som bara existerar i deras hjärna. Personer som drömmer om att det liv som de lever är ett helt annat. Visioner är bra när det finns en tråd ner till verkligheten, men helt förödande när de svävar runt utanför. Ja, när de finns i ett parallellt universum dit ingen verklig tanke når. Då blir tio år som arbetslös dagdrivare ett liv som koncernchef för Europas största varumärken. Då  finns möjligheten att tillbringa dagarna på gym och spa istället för att försörja sitt barn. Det finns långa tomma dagar med absolut inget innehåll men som beskrivs som de är fyllda med olika viktiga avtalsskrivande och kontraktsmöten. Den ena ljuger och lever av lögner. Den andra beskyller alla andra för de stölder som de lever av. Sprider rykten om stora villor som de köper och lurar staten på bidrag.

Men ingen har gjort fel;  har gjort något som de kommer att få bära med sig till allt tar slut.
D

fredag 26 juli 2013

Väder

Vattnet i Mälaren är nästan ljumt och vi ser hur änderna tar över stranden. Varmare har det inte varit i år och nu hör vi hur åskan mullrar. Då ser vi hur himlen spelar upp ett riktigt drama. Det bli inget regn eller några blixtar, det blir i stället iskall lemonad med grapefrukt i skuggan.

Foto: Maria Rouaud

onsdag 24 juli 2013

Smärtans blåvita ränder

Jean Paul Gaultier får mig att minnas en längtan. Vi hade sett Matrosen och stjärnan av Fassbinder. Ni vet den där filmen när Jeanne Moreau sitter i en bar i Brest och raggar upp en ung matros. Men matrosen ser bara en man.

Matrosen var klädd som Jean Paul Gaultier alltid var, i en randig bomullströja. Såg ut lite som dockan på bilden.

Men tillbaka till längtan. Hela filmen är fylld av drömmar som inte uppfylls. En smärta som liksom förflyttades till oss som såg filmen. Den dök upp som ett minne när jag såg alla sjömän på utställningen. Känslan när vi satt på pendeln och diskuterade om hur illa vi behandlade alla som inte var/ är som oss. Sen kom HIV och tvingade alla att se att det finns många olika sätt att leva sitt liv.