Värt att minnas

Sven-Harry längtade efter havet och flyttade ut ur sitt nybyggda guldskimrande hus vid Vasaparken. Kvar finns hans fantastiska konstsamling och en konsthall med intressanta utställningar. I sommar är det en bortglömd svensk sekelskifteskonstnär som fyller de flesta väggarna.

Hon heter Julia Beck och fick Frankrikes finaste ordern innan hon dog.

Hon for till Paris kring 1880. Målade i Grez-sur-Loing samtidigt med Karin Bergöö och de andra stora icke glömda. Carl Larsson, Richard Berg mfl. Men tillskillnad från dem stannade hon kvar. Hon målade och levde i en liten stad väster om Paris.

Det är nog därför ingen har undrat varför vi glömde att hon fanns. En av hennes samtida, Eva Bonnier, finns på Waldemarsudde. Där en av Julia Becks finaste bilder från Stockholm finns. Det ska bli spännande att se om Julias lätta nästan japanska landskapsbilder och Eva Bonniers verk talar med varandra.

Uppe på taket med utsikt över hela nordvästra Stockholm finns en skulpturpark där makarna Kraitz visar sin monumentala keramik. Deras skulpturer får en extra dimension tillsammans med Lena Cronquist flickor i brons.

Flickor, kvinnor och professionella yrkeskvinnor som inte kan försvinna ur vårt kollektiva minne på 2000-talet, eller kommer historien att upprepas?