Smärtans blåvita ränder

Jean Paul Gaultier får mig att minnas en längtan. Vi hade sett Matrosen och stjärnan av Fassbinder. Ni vet den där filmen när Jeanne Moreau sitter i en bar i Brest och raggar upp en ung matros. Men matrosen ser bara en man.

Matrosen var klädd som Jean Paul Gaultier alltid var, i en randig bomullströja. Såg ut lite som dockan på bilden.

Men tillbaka till längtan. Hela filmen är fylld av drömmar som inte uppfylls. En smärta som liksom förflyttades till oss som såg filmen. Den dök upp som ett minne när jag såg alla sjömän på utställningen. Känslan när vi satt på pendeln och diskuterade om hur illa vi behandlade alla som inte var/ är som oss. Sen kom HIV och tvingade alla att se att det finns många olika sätt att leva sitt liv.