All frost hänger i luften. Grenarna är nakna. I Amandus skog står aspar, björkar och granar på parad. Över isen ligger ett moln med kristaller som snart ska måla hela skogen gnistrande vit.
Ljuset smyger in.
I brevlådan samsas nya uppror med en massa reklam. Jag önskar att alla dessa människor som fått leva i skräck ska få känna att de är värda tillit. Jag hoppas att Algeriets folk, Marockos folk, Västra Saharas folk och Burmas befolkning får skapa sina demokratier. Att alla dessa människor som hade kunnat leva i tillitsfulla samhällen sedan 1920-talet får skapa sina liv utan diktaturer. Måtte emirer, kungar och prinsar i oljeland skaka av sig sin rädsla för grannen, medborgaren, livet utanför slottens murar.
I skamrån står Storbrittanien och Frankrike som slog sönder alla försök till demokrati efter första världskriget tillsammans med USA.
Jag hoppas att alla dessa folk får använda västvärldens invändningar mot människors lika värde på samma sätt som jag använder reklambladen i brevlådan.
Till att tända en brasa, bildligt talat.
2 kommentarer:
Så mycket snö! Vi tycker att vi har mycket... Hur dags är bilden tagen?
Jag tänker som du. Vad bra du formulerar drömmen om demokrati och rädslan somm förmörkar tyrannernas förmåga att se.
Men det känns lite bortkastat med strålande sol och så illkallt. Det ät t o m ännu kallare nu. Bilden tog jag klockan fem i sju i morse. Det var så otroligt blått. Sen somnade jag om.
Tack för att du uppmuntrar mig. Just idag tror jag att kylan gör att det är en lite tung dag.
Skicka en kommentar