Igår vandrade jag i eftermiddagsdiset på Bondegatan, Blekingegatan, Södermannagatan och i kvarteren runt Sofia. Det var många år sedan jag hade en stund över för att ensam vandra där både min mormor och min mamma levde sina liv fram till 1939. Hela släkten bodde här.
Jag har några minnen lika dimmiga som vädret från besök hos släktingar. Hur mormlor pekade på ett hus som finns i korsningen Bondegatan/Södermannagatan och berättade med en rysning att där bodde morfars familj. Där satt den gamla svärmodern och bestämde att min söta mormor inte fick gifta sig i en ljus klänning. Min mamma var ju född. Istället fick hon som 23-åring klä sig i mörkbrunt och gå till prästen och gifta sig ...ja, hon sa med en rysning, i lönn. Inte en enda av hennes syskon var med.
Det var gamlamormor och sen var det min morfars "malliga" systrar. Malliga kallade mormor dem och det gör min morbror ännu idag. Han brukar berätta hur de skröt om vilka titlar personer hade som handlade i deras butiker. Lisa hade ingen butik hon var husföreståndarinna hos en ensam man. Han blev far till hennes andra barn och de gifte sig på äldre da´r. Hon bodde på Södermannagtan.
Ella hade hattbutik på Västerlångatan. Hon levde på Svenvintapparesgränd och dit flyttade min mamma efter kriget. Ester hade butik med sin man på Kåkbrinken. Elsa med sin man på Norrlandsgatan. De bodde kvar i Sofia om jag minns rätt. Med näsan upp i vädret, så beskriver både min morbror dem och Lisas son dem. Viktigt med utanpåverk. Men trångt och snålt bakom ytterdörren.
Det som de generöst delade med sig av var det hyrda sommarhuset - en verkstad utanför alla kollos på Barnens ö. Dit åkte alla. Och idag har halva mammas släkt olika sommarvisten på Väddö. Alla dessa minnen och fragment kommer över mig när jag långsamt strosar runt.
Lisas två barn Nita och Svante var min extra moster och morbror. Nu finns de inte mer. Men jag kan höra deras glada röster och känna deras omtänksamhet.
Lustigt vad en oplanerad promenad kan väcka till liv. Mitt liv före jag fanns till.
Jag har några minnen lika dimmiga som vädret från besök hos släktingar. Hur mormlor pekade på ett hus som finns i korsningen Bondegatan/Södermannagatan och berättade med en rysning att där bodde morfars familj. Där satt den gamla svärmodern och bestämde att min söta mormor inte fick gifta sig i en ljus klänning. Min mamma var ju född. Istället fick hon som 23-åring klä sig i mörkbrunt och gå till prästen och gifta sig ...ja, hon sa med en rysning, i lönn. Inte en enda av hennes syskon var med.
Det var gamlamormor och sen var det min morfars "malliga" systrar. Malliga kallade mormor dem och det gör min morbror ännu idag. Han brukar berätta hur de skröt om vilka titlar personer hade som handlade i deras butiker. Lisa hade ingen butik hon var husföreståndarinna hos en ensam man. Han blev far till hennes andra barn och de gifte sig på äldre da´r. Hon bodde på Södermannagtan.
Ella hade hattbutik på Västerlångatan. Hon levde på Svenvintapparesgränd och dit flyttade min mamma efter kriget. Ester hade butik med sin man på Kåkbrinken. Elsa med sin man på Norrlandsgatan. De bodde kvar i Sofia om jag minns rätt. Med näsan upp i vädret, så beskriver både min morbror dem och Lisas son dem. Viktigt med utanpåverk. Men trångt och snålt bakom ytterdörren.
Det som de generöst delade med sig av var det hyrda sommarhuset - en verkstad utanför alla kollos på Barnens ö. Dit åkte alla. Och idag har halva mammas släkt olika sommarvisten på Väddö. Alla dessa minnen och fragment kommer över mig när jag långsamt strosar runt.
Lisas två barn Nita och Svante var min extra moster och morbror. Nu finns de inte mer. Men jag kan höra deras glada röster och känna deras omtänksamhet.
Lustigt vad en oplanerad promenad kan väcka till liv. Mitt liv före jag fanns till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar