måndag 11 april 2011

I mitt block

har jag hittat en bild av mig själv. En rätt trotsig bild. Ganska ilsken. Jag ser hur jag tänker: Varför måste jag rita just det här?

Ifrågasättande. Det har alla kunnat vara i mitt hela arbetsliv. Ställa frågor som inte alltid är bekväma. Både på jobbet och i jobbet.

Det gäller inte unga människor idag. Jag sitter här och läser om Unionens upptäckt att även företag som har lovat att följa lagar och avtal skiter i allt.

Gunilla Bäcklund på Unionen varnar för att skriva på kontrakt med provisionslön.

Särskilt om man ska använda egen bil i jobbet. Hon sammanfattar sina erfarenheter med:

Det är faktiskt bättre att vara arbetslös än att skriva på ett sådant avtal.

7 kommentarer:

Jane Morén sa...

Du är en så duktig konstnär Eva. Bilden säger så mycket om personens temperament.

Granne med potatisodlaren sa...

Du är så snäll Jane. När jag gjorde den kallade jag den Illspecko, vilket är ångemanländska för den som inte gör som man säger utan på sitt eget vis.

Karin sa...

Underbar teckning! Kol? Blyerts?

carina@pocolococreativo sa...

Bilden är helt underbar! Den är en hel historia, det komplexa som varje människa består av.

Granne med potatisodlaren sa...

Tack, Karin. Det är både kol och blyerts.

Carina komplex eller ej det var en fin komplimang, tack.

Anonym sa...

Vilken trevlig, fin och lugnande blogg du har. Det känns att du är en klok kvinna med humor och allvar. Precis sådan vill jag bli också! Underbar bild med intressant teknik!

Hälsning Anne!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack och välkommen Anne. Jag blir så glad att du tycker om min blogg.