Långt från nyskottade parkeringar

Det är alldeles speciellt att vakna till en humlas surr, en skogsduvas kuttrande och alla småfåglars sång. Jag tror att det är alla dessa sommarljud som får oss att älska tiden då allt blommar och doftar och känns nytt.

Ljus, ljus och ljus.

Kontrasten mellan en isande blå morgon i februari och en ljum grönskande i juni är så stor att det känns som om vi lever i flera olika dimensioner. Den allvarliga då alla måsten, yllevantar och broddar räknas, och den leende då det räcker att leva.

Det finns en fråga varje morgon som vi vaknar. Det finns en oro varje kväll. Får vi sväva uppe bland trädens kronor långt från gruset som tog bort halkan i går.

Stadigt står vi med tjocka skor på den nyskottade parkeringen åtta månader per år, då är det tillåtet att försvinna in i denna värld där inget hindrar oss från att sakta stiga uppåt som om vi vore varsin lite luftballong.

Frön som spirar, liv som ska bli till, stillhet, åskregn allt får mig att glömma var jag la min mössa och den där gröna halsduken.