de bästa berättarna. De vrider och vänder på sanningen och förändrar och lägger till. När inte det räcker drar de ifrån och hittar på. Ingenting är som det var när de är klara med sitt verk.
Det är det vi kallar litteratur. Berättelser av Gustav Fröding, Selma Lagerlöf, Torgny Lindgren, Elin Wägner, Astrid Lindgren...
Historier fyllda av överdrifter, undertext, påhittade figurer och rena lögner.
God litteratur.
2 kommentarer:
Och ändå skriver de så sant att man inte kan värja sig. Ja, det är inte klokt.
Ja, det är verkligen helt otroligt. Och det påminner mig om en bloggdebatt jag hade förra hösten om vad som är möjligt att skriva. Och tänker jag efter så finns inga andra gränser än vad som är en god berättelse, eller den kanske inte ens behöver vara god?
Skicka en kommentar