Tjuvgömman

Jag ser det framför mig. Konsthandlarens son som har suttit i mörkret i sin lägenhet i München och gömt 1 500 konstverk av Chagall, Matisse och Picasso bland andra, sedan hans far dog. Konst för 9 miljarder kronor som både gett sonen ekonomisk frihet och låst in honom med rädslan om att bli upptäckt.

Här kan man tala om att bilderna har tyngd. Det är som om de vore gjorda i bly. De har styrt sonen. Ett arv från fadern som fick i uppdrag av nazisterna att sälja tavlorna. Sen kom freden. Det förunderliga är att familjen har valt att gömma sig bland konstens mästare i lägenheten hellre än att framstå som upphittare av de ovärderliga tavlorna.

Allt uppdagades när polisen skulle undersöka om sonen hade fungerat som hälare åt konsttjuvar i nutid. Det är då vi kan förstå att konsthandlarens son är girig. Det räcker inte med att han vandrar runt i sitt mörker bland konstverk för 9 miljarder kronor, han kan inte låta bli att köpa upp nystulen konst för att utöka sin förmögenhet.

Hur var det nu mormor sa? Just det mycket vill ha mer. Vilket blev denne mans misstag.