torsdag 20 januari 2011

Otidsenligt

Vissa ord försvinner inte. Vissa ord bara dyker upp, när jag ser det knotiga trädet framför Stockholms stadsbiblioteks fasad.

Vördnad.

Jag känner en vördnad inför Gunnar Asplunds fantastiska biblioteksrum när jag klättrar upp för trapporna. Jag känner vördnad inför så många böcker och så mycket rymd. Jag fylls av upprymdhet och glädje över all denna rikedom.

Samma känsla har jag när jag klättrar upp för trapporna till Kulturens hus i Luleå. Glad och nyfiken kliver jag in i ett helt annorlunda hus. Ett hus fyllt med många berättelser och bilder. Kunskaper som inger mig vördnad.

4 kommentarer:

Sofie B-C sa...

Din vördnad smittar av sig -du fångar en stor, härlig känsla alldeles perfekt!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack Sofie. Ibland finns orden bara där.

Jane Morén sa...

Vördnad är ett underbart ord! Jag delar din känsla.

Granne med potatisodlaren sa...

Vad kul Jane! Det är speciellt med vackra rum som är fyllda med litteratur.