Ibland finns det ämnen som inte kan undvikas. I alla fall om någon har berättat. Om någon har upplyst oss om vad som sker.
(I Voullerim tändes 2 651 ljuslyktor igår. Det var ett rekordförsök som lyste upp den kalla vinterkvällen.)
På teve ställde ett tiotal kvinnor upp för att upplysa oss andra om hur de blir hotade när de skriver och berättar om vad de tycker. Reportaget är så lågmält och så skrämmande på samma gång. Den berättelse som griper tag i mig är den om HM och Facebook.
En kvinna går in i en HM-butik och ser en t-shirt, med en bild på en artist som blivit dömd för sexuella trakasserier. Hon reagerar och frågar HM på deras facebooksida om det är lämpligt med ett porträtt på en dömd person som motiv på deras kläder.
Som svar får hon över 2500 hot och trakasserier på HM:s facebooksida. I en månad finns allt kvar.
Varken Facebook eller HM tar sitt ansvar och polisanmäler dem som hotar och förtalar. Varken HM eller Facebook tar bort kommentarerna. En chef på Facebook anser att det måste vara "högt i tak" och att användarna kan klara av att sätta gränser. HM påstår att de suttit och tagit bort hot och förtal.
I alla fall en månad senare.
Varför anser inte dessa företag som gör miljardvinster att de har en skyldighet att ta ansvar för vad som publiceras på deras siter? Har de inte råd?
Har de råd att låta bli?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar