"Vad kunna vi göra åt tidens flykt? Sommaren svinner bort, bladen falla till marken.
Fåfängligt vore det att söka tejpa fast dem igen."
Så skrev Tage Danielsson en höst för många år sedan.
Jag tycker att han som alltid lyckas beskriva känslan av förlust och behovet av att
göra något för att fixa till den.
"Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att du inte får leka med Fredrik
förrän hans pappa har betalt tillbaks hundralappen han lånade i julas."
Så skämtade han också om hur vi vuxna för över våra konflikter till barnen.
Det gör mig sorgsen. Barnen blir oskyddade.
I Boden protesterade vanliga människor mot att en barnfamilj ska utvisas trots
att barnen inte anses kunna bo med sin mamma när de är i Sverige.
Tage Danielsson och Hasse Alfredsson petade hål i tapeterna
som slarvigt satts upp på folkhemmets väggar.
Nu är det inte folkhemmets yta som spricker i hörnen och som visar
upp sina brister. Denna vecka är det industriländernas ekonomi
och hur vi ser på värdet av våra samhällen som rubbas.
Inte ens när Frankrike och Tyskland enas om en plan stabiliseras vår tro på börsen.
Glädjas får vi göra i Valvträsk nästa helg.
Då kommer förortens Dogge Doggelito till festivalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar