onsdag 23 maj 2012

En stilla undran

I morse spatserade den största storspov som jag sett på stigen mot vägen. Men inte hade jag någon kamera. Jag tror att han var lika frusen som jag i den något kalla morgonen. Plus fyra.

Minus är det inte.

Minus är ju det enda som diskuteras. Minus i budgeten i EU. Minus i budgeten för flygbolagen. Minus på alla börser. Men det är minustecken som det ena könet styr över. Vi som inte ser meningen med livet som att vi ska vandra från budget till budget med ett enda mål; att anpassa oss till budgeten, vi ser en risk. Vad händer när människa efter människa får sina liv förstörda av budgetåtstramningar? Vad stramas det in på?

Demokratin?

2 kommentarer:

Jane Morén sa...

Så sant och så tydligt: när människa efter människa får sina liv förstörda av budgetåtstramningar. Skriver detta hemkommen efter två veckors hårt slit i mitt vårdjobb, tillfälliga extrajobb vill jag skriva med stora bokstäver, man orkar inte i det tempot och med de arbetsuppgifterna ge allt psykiskt och fysiskt i det jobbet längre. Jag begriper inte hur detta ska sluta, med den här politiken. Har en vän som i fyra veckor haft svår luftrörskatarr, får inte luft, åkt in akut flera gånger, men läkaren säger: jag kan ändå inte sjukskriva dig från ditt (vård)jobb, FK godkänner inte luftrörskatarr.

Granne med potatisodlaren sa...

Jane, det perspektiv som de flesta har. Att livet inte består av att plocka in arbetsfria inkomster försvinner allt mer från agendan. Konstigt nog när alla tjatar om arbetslinjen.