Denna vecka har Tommy Lundquist, Johan Håkansson och Nils Johansson berättat om hur en psykiatriker, en psykolog, en polis, en åklagare, en försvarsadvokat och en patient på Säter skapade myten Thomas Quick. Efter att ha läst deras reportage är det svårt att behålla tron på rättvisan men det finns ett hopp om att fru Justitia har lärt sig något och och i framtiden använder sig av de erfarenheter som hon borde gjort.
Eleverna på Lärkan som går estetisk-media på gymnasiet vill lära sig de ämnen som fanns på programmet när de började på gymnasiet. Nu drar rektorn in fördjupningskurser och slår ihop dem till en. Och de certifikat som eleverna på ljud är lovade känner rektorn inte till. Idag kräver reglerna att alla elever väljer rätt från början i gymnasiet, då finns det inget utrymme för vuxna som tar budgetansvar istället för ansvar för elevernas utbildning.
Männen är dömda i både tingsrätt och hovrätt men deras skuld ifrågasätts. En facebookgrupp och en privatdeckare anser att domen är fel. Men de fick inte resning i Högsta domstolen. Istället är det brottsoffren som än en gång skändas. Hur ska någon våga anmäla en våldtäkt?
I en stad där både massmedia och politiker lägger ner en enorm kraft på att stötta och berätta om Elithockyn tog kulturredaktören reda på hur många som går på matcher och hur många som besöker Kulturens hus. Inte för att siffrorna är kompatibla, utan för att väldigt många tror att kulturintresset är marginellt.
Jo, det är svårt att jämföra publiksiffror. Jag undrar vad som utvecklar stan och får unga människor att vilja bo här? Redan för några år sedan visade befolkningssiffrorna att det är pensionärer som flyttar in nu när Luleå ökar sin befolkning. Födelsetalen är inte höga.
Vad ger hopp och tro på en framtid här uppe tio mil från polcirkeln? Vad gör att många vill återvända efter sina studier?
Inte kommunpoäng i alla fall. Ni vet de där poängen som kommunanställda får i vissa kommuner, som ger dem högre meriter än dem som jobbat i en annan kommun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar