måndag 21 maj 2012

Svårt för att fatta?


Författaren Susanna Alakoski skriver denna vecka om den känsla av otillräcklighet och allt för tungt ansvar som barn bär på i dagens Sverige. Ja, de barn som bor i familjer där månadens inkomster inte räcker till mat, hyra och nödvändiga utgifter. Artikeln finns i DN.


Hon liksom Malin Ullgren kan inte förstå att vanliga vuxna människor inte ser den djupa klyfta som öppnar sig allt mer. På fem år har många av våra socialförsäkringar urholkats. En ensamstående mamma som blir arbetslös får i bästa fall ut 50 procent i a-kassa dvs cirka 12.000 kronor per månad efter skatt. En pappa som får reumatism och som måste genomgå långa behandlingar med starka mediciner har skyldighet att söka ett nytt jobb innan han är frisk. Kan han inte, står familjen med hotet om att sälja allt de har innan de får försörjningsstöd. Alla systemen har urholkats under denna regering. Det skriver Svd om idag.


Jag kan långt därborta minnas hur det var att flytta från en förortskommun med normala inkomster till en där mina klasskamrater redan då kollade vilket märke min täckjacka hade. Hur det var att bära mina kusiners kläder som jag verkligen gillade och höra hur mina klasskamrater hela tiden pekade ut dem som årets fulaste. Det var då jag fick språket. Det gällde att argumentera för att gamla kläder är minst lika bra som nya. När vi klev in på högstadiet frågade en lärare killarna om de var samhällsintresserade. De teg och pekade på mig. Jag hade varit vid Drottninggatan och gått med gruvisarna när de strejkade vintern förut. Och nu hade jag en Palestinasjal köpt för nitton spänn. Då var jag annorlunda igen, men på ett sätt som jag hade valt. Utanför men med många andra i de grupper som jag var aktiv i. Det var amatörteatern, musikgruppen, antidrogrörelsen och mycket annat som inte kostade ett öre.



Men hur är det idag? Jag kan inte hitta igen någon enda fritidsaktivitet som inte kostar. Dessutom krävs det av alla föräldrar att de ska ha tid att dra in pengar, baka, skjutsa och se till att allt fungerar kring barnen.

Oöverstigligt för fler än de som är ensamma om ansvaret för barnen.

6 kommentarer:

Karin sa...

När jag jobbade med boken om Folkbildningens 60-tal såg jag i riksdagsprotokollen hur Olof Palme gång på gång återkom om hur viktigt det var att hålla ihop samhället, hur särskilt barn och ungdomar måste få tillgång till bra och billiga aktiviteter, fritidsgårdar, musikskola... Och han drev ju igenom mycket av det där, vilket bland annat bidrog till en framgångsrik musikbransch. Där har nedskärningarna slagit hårt.

Granne med potatisodlaren sa...

Karin,ja, fritidsaktiviteter som alla har råd med är en tråd i väv som nu tappar maskor och slits itu. Kul att höra om O Palme. Inte trodde jag att han hade sysslat med barnens fritid också. Jag vet bara att alla dessa teatertimmar, mitt musiktragglande och möjligheten att arbeta för en bättre framtid gav mig chansen att bli den jag är.

Cecilia N sa...

Kyrkokören.

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, kyrkokören. Den finns som tur är än. Massor med härliga konserter med deltagare från sex år.

Evas Värld sa...

Alltså Olof Palme... jag minns ett tal han höll om barnens rättigheter, på någon partikongress, var det 69 eller senare. Men det var ett makalöst tal. Vilken modig politiker han var.

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, nu är det ingen som talar för alla barn. Aldrig att någon ser barnen. De talar om skolelever, och familjer men inte om barnens rätt att växa.

(inte förrän nu kunde jag publicera din kommentar, Eva, ibland haltar tekniken.)