Den tar upp ett av de budord som vi alla fick i ett häfte när vi började på tidningen;
Tidningsutgivarens tes var: Journalisten och hans familj är av ringa intresse för läsekretsen. Så stod det i NSD:s handbok.Och så tänker de som började skriva innan det fanns sociala medier.
Min kollega Linda Danhall skriver i sin blogg om hur tudelat det är att använda jaget i sin text. Läs mer här.
Ni får skrolla lite neråt för hon har hunnit skriva minst två inlägg sen dess.
En som vet vad hon tycker är familjebloggaren Lina Norberg Juuso. Läs mer här.
Ja, vad är det som får oss att vilja läsa våra favoriter på nätet?
Jag, sick,, tror att det är en kombination av berättelsen, språket och tilltalet. Nya tankar, javisst. Andra infallsvinkal, det vill vi ha fler.
Viktigast är i alla fall för mig språket. Det är det som rycker med mig och som får mig att återkomma till de bloggar som jag läser. Vissa av mina favoriter skulle kunna publicera sina inköpslister och jag skulle läsa dem som om de vore poesi. För det skulle de vara. I alla fall i nästan.
2 kommentarer:
Så konstig texten blivit i det här inlägget. Bara övre halvan av bokstäverna syns för mig.
Jag vet inte varför för det är helt ok för mig. Jag har Chrome som webbläsare, kan det vara det som spökar?
Skicka en kommentar