Storspoven ropade. Värmen från solen dröjde sig kvar. Klockan var över nio på kvällen när solen tog farväl bakom granen i nordväst. Då började våren pirra i både mig och Celina. Hon höll ett tal och jag lyssnade. Då kom tron på att knopparna ska brista tillbaka. Under syrenen fanns helt plötsligt några gröna blad som ska bli blå scillor. Runt alla träd har snön dragit sig tillbaka. I telefonstolpen sitter
en spillkråka och håller takten. Det skulle jag vilja kunna. Trumma så fort och så säkra virvlar när jag försöker applådera till musiken.
3 kommentarer:
Tack för abstinensen! När hörde jag en storspov senast?!
Är det snö jag ser? Har ni fortfarande snö?! Hemska tanke. Jag lider med er.
Cecilia, nu har väl Storspoven hunnit till er? Ni finns väl 40 mil söderut?
Sophie, det tar tid för snön att smälta. Vi har aldrig haft så mycket någonsin. I och med att nätterna har varit så kalla är det bara i söder och sydväst som marken är bar.
Det är inte ovanligt att vi har 20 grader och snö i april.
Skicka en kommentar