När Eyvind Johnson återvände till Norrbotten för Svenska turistföreningens årsskrift var det en gård som han kände igen. Per-i-Hanschagården i Sunderbyn.Den har sett likadan ut sedan Linnés dagar.
Då i början på 60-talet bodde minst två av gampojkarna kvar på den gamla gården. Ingenting fick kosta pengar. Deras hem var så orört att fotografer och tidningar kom för att dokumentera deras liv.
Den kände fotografen Lennart Nilsson tog porträtt till bildtidningen SE. Gården på bilden är bara en bråkdel av vad som fanns mitt i byn. Den står på Hägnan, Luleås Skansen, och fungerar som bagarstuga. I den stora salen finns omslaget på SE med en bild på den äldre brodern i gamla lappade kläder och med ett halvmeterlångt skägg. En dag i slutet på 70-talet började huvudbyggnaden brinna. Den gamla kaminen höll inte för elden och allt utom huset på bilden försvann.
Man kan säga att gården fick chansera. Till den dag när bagarstugan fick ett nytt liv som museial byggnad.
Chansera - förfalla
4 kommentarer:
Jag måste titta i min släktforskning som jag gjorde för många år sedan. Jag tror jag har släkt i Sunderbyn - eller hade i alla fall som bodde där.
Min mormors farföräldrar bodde en tid i Boden där de också är begravda, men de är födda på annat håll, han i Rångedala ( Älvsborg ) och hon i Säbrå utanför Härnösand.
Jag har för mig att något av deras barn blev kvar i Bodenområdet dock!
Vad kul! Här i byn heter man Wikström, Vikström och Westerberg t ex.
Jag ska leta fram, jag tror det är någon ingift, men jag är säker på namnet Sunderbyn, jag borde inte kunna det annars!
De som ligger begravda i Boden är
Anders Petter Landahl och hans fru
Brita Katarina Nyholm-Landahl.
Några av barnen stannade kvar i Luleå/Bodenområdet också, inte mormors pappa han stack till Amerikat.
Jag ska söka rätt på det!
Jag känner till en enda person som heter Landahl. Hon heter Eva Landahl och är chef på SVT-nyhetsavdelning.
Skicka en kommentar