En kort notis på ekonomisidorna, som inte berättar om vad som sker, när råvarupriserna svänger fram och tillbaka. Det är ju inte alla som har en gruva, ett stålverk eller en malmbana runt knuten. De flesta är så långt från en av de näringar som ger oss en stor del av våra exportinkomster. Inte många vet att i dollar per person så är det malmfälten i norr och vattenkraften längs med de stora älvarna som ger de hösta inkomsterna. Men nu när priset på malm rasar så är det ingen katastrof för LKAB. De förädlar malmen till sina kunder så att varje stålverk får kulsinter med rätt malmhalt. Det är därför det lönar sig att bryta malmen djupt under jord. Det och den effektiva malmbanan som tar kulsintern till hamnarna i Narvik och Luleå på tåg som aldrig stannar.
Men det är en katastrof för den nya gruvan i Pajala. De gör varken kulsinter eller har en järnväg för att effektivt transportera malmen. Det hade krävts många miljarder för att skapa ett stabilt gruvföretag som överlevt prissvängningar på marknaden. Miljarder till järnväg och till investeringar i gruvan och hamnen i Narvik.
Vilket skulle kunna skapas om priserna på malmen blir stabilare.
Det är ju inte malmen som köps för att bli stål som påverkar hur priserna svänger, det är lika mycket investerare på råvarubörserna så påverkar vad gruvorna får betalt.
Inte världens roligaste inlägg, men jag blev lite tagen av den korta notisen. Ja, nu när jag ser hur mycket malmpriserna påverkar alla i Pajala. Om allt går som vi vill ska vi åka till denna vackra plats i helgen och se på Tornedalsteatern. Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar