De är otroligt vackra bandvävskeden, ja om jag minns rätt heter de så. De finns på det nyaste muséet i norr, Tornedalens museum i Torneå.
Vi var på resa i 36 timmar och hann uppleva mer än vi trott.
Anledningen för resan föreställningen Decamerones kvinnor på Tornedalsteatern är värd en längre resa än till Pajala. Den var årets mest berörande och rörande teaterupplevelse. Berättelsen om de sex nyförlösta kvinnorna i gårdagens Sovjet inrymmer de flesta frågeställningar som vi fortfarande arbetar med. Den första kärleken, övergivenhet, övergrepp, saknad och allt som kan försvåra och underlätta att vi kan mötas som människor. Det som är lite tråkigt för oss som inte behärskar Meän Kieli är att vi missade en del. Men kroppsspråk och röstläge säger en hel del. Massor om man är lika duktiga som dessa skådespelare.
Fem poäng och mer.
Det kan vi inte ge till hotellet. När vi kom fram och skulle äta hade de stängt restaurangen för att de tänkte renovera påstod dom. Trots att det var premiär i samma hus så släcktes alla lampor ner och dörrarna låstes. Kolsvart. Ingen var kvar. Vi fick välja mellan thai och hamburgare.
Det blev Frasses där gästen före oss var noggrann när han beställde ett skrovmål. Han poängterade att han ville ha en hamburgare minus sallad. Ja, tänk om han hade drabbats av detta enda gröna blad.
Sen sov vi i ett rum som borde ha renoverats för mer än tio år sedan. Luftigt och stort men med ganska konstig doft som fick våra bihålor att svullna. Men en natt gör ingen dålig någon längre stund så det var helt ok när vi rullade de 18 milen till Torneå.
Domsöndag i denna stad innebär häftig en konstmarknad på Aines och adventsmarknad på den gamla konstgården. Dessutom har Tornedalens museum öppnat med en fantastisk utställning om livet vid älven från stenåldern till nu. Det är där de vackra vävskedarna hänger till lyst.
Jo, vi hamnade på Ikea på slutet och åt julbord med höstens första julmust.
Ja, så var det de mystiska bilarna som jag skrev om i det förra inlägget om resan till Pajala. Spännande att se smuggling där i det ogenomträngliga mörkret.
Det godaste på hela resan var en het kopp saffranste på Brännvalls i Överkalix. Ett kafé som ingen får missa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar