Vi letar efter barndomens bästa stunder

Elden sprakar, glöggen doftar, tårna vaknar till liv efter en isande kall promenad. Det är advent på rikt som barnen sa. Just det jag tänker på varför vi söker efter alla dessa nostalgiska vägar tillbaka till våra barndoms jular.

Den här känslan vi bär på när lusten att återskapa barndomens finaste minnen tar med oss till adventsmarknader, bagastugor, mysiga platser där det finns spår av det som var.

Glädjen över att känna igen Scouternas adventskalender, en julgranskula från 50-talet, rullrån, och nybakat tunnbröd.

Ja, vad är det vi vill att våra barn ska minnas?

Jag vet en sak som jag har gjort tvärtom. Vi har alltid firat jul här vid älvens strand. Det har kommit familj och vänner och grannar på besök. Men vi har inte farit bort. När jag växte upp var julafton en resa mellan olika julbord och rusande mellan bussar och tunnelbanor för att passa alla tider. Det är inte mina bästa minnen.

De bästa är stunderna med musik, med mormor och kusinerna och de stunder när vi pysslade. De långa kvällarna när vi spelade Monopol och åt blodapelsiner. Då när ingen lagade mat utan vi åt skinkmackor och drack must.