torsdag 29 april 2010

Aprilnatt

Nu hinner dagen knappt försvinna.
Innan.
Ljuset stiger fram igen.
Aprilnatten är kort.
Spovarnas kör vid stranden tar bara en andhämtningspaus.
De sjunger ut sin längtan helt och fullt fram till solens nedgång.
Jag undrar om vi kan höra när de har fått svar,
när kärleken drabbar dem?
Finns det en skillnad i före och efter?

Den blå timmen börjar med ny fågelsång.
Inte en tyst minut.
Bara kärlekshymner och vårljus.

4 kommentarer:

Jenny sa...

Fåglar, drabbade av vårkärlek. Underbart! Jag önskar att jag vore en fågel.

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, tänk om kärleken kom, varje vår, helt automatiskt. Att livet liksom på nytt föddes på samma sätt som i naturen. Då skulle vi få kraft och tid över. Då skulle kärleken vara mer vardaglig och kanske inte lika eftertraktad. Vi får välja ska den vara med automatik som för fåglarna, eller ska den vara intrikat, svårfångad, trasslig, neurotisk och helt underbar...

Jenny sa...

Det sista. Annars skulle det ju inte vara kärlek.

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, det sista hur tillkrånglad den än är.