Öppnade en låda i badrummet och där låg en urgammal tvål. Den är en gåva som doftar liljekonvaljvår. En fånig present från Drottningens London. Jag fick den för att det står Elizabeth på kartongen. Ett av mina namn. Men den som gav den till mig snörpte på munnen och hade nog inte valt av vänlighet direkt. Tvålan hamande längst bak i lådan och elakheterna blev bara fler från givaren.
Så kan det gå när livet tar en sväng bort från verkligheten och chimärer tar över.
Det är bara en chimär sa alla och då borde ju verkligheten ta över. Men så enkelt är det ofta inte. Chmären är ju en tröst och en lindring när man tar helt felaktiga beslut.
Tänk att doften från en bortglömd tvål kunde få mig att bli så sorgsen. Men minnen som dyker med när man känner en doft eller en smak de är starka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar