Livslängtan

Temperaturen stiger och .molnen hopar sig i den vita skyn. De dämpar polarkylan. Fyra grader varmare. Varmare, säger familjen och bara skakar på sina huvuden. Kvicksilvret når bara upp till -27C. Men det är ett mindre problem idag när jag får hålla mig inne. Då är det härligt med nymalet kaffe, morotsjuice och utslagna tulpaner som sträcker sig ut över vasens kant och sprätter lite gult frömjöl över duken. Våren känns närmare. I ett fönster står tre glas med små krokuslökar som jag väntar på. Det finns så många knep att ta till när man vill skynda på årstiderna. Ja, jag vet att det tar minst fyra månader till innan jag kan skåda vårtecken ute, desto viktigare att plocka in dem i huset.

Den där längtan efter att ett litet grönt grässtrå ska spira, att jorden ska dofta och att solen ska hinna upp över träden innan den går ner igen, den tar aldrig slut. Det kan jag intyga här vid köksbordet. Är det en längtan efter liv?