Rikast vinner inte alltid

En av mina idoler heter Thomas Piketty. Han är professor i ekonomi och har försökt ta reda på om den samlade rikedomen i flera europeiska stater har omfördelats sedan första världskriget.

Han kom fram till att den viktigaste orsaken till att människor är förmögna i Europa är att de har fötts rika och att deras föräldrar föddes rika.

I fredags vågade han som fransman vara oense med Norwegians vd Björn Kjos. När denne norrman påstod att han betalar tio gånger mer i skatt än han har i lön så ville Thomas Piketty veta hur det gick till.

Det ville inte Björn Kjos berätta. Och då gav sig inte Thomas Piketty på detta samförståndssätt som vi skandinavier plägar att göra.

Istället fortsatta han att vara oense med makten.

Tänk om vi alla kunde ta en konflikt för det vi tror på. Ja, vara lite mer som Margot Wallström. Då skulle spåren efter oss inte bara synas i snön, utan finnas kvar när isen smält.

När hon uttalar kritik mot maktfullkomliga politiker och kungahus i mellanöstern då lyssnar omvärlden. De är ju inte konflikträdda skandinavier utan människor som är vana vid att hålla fast vid sina ståndpunkter oavsett hur många konflikter detta orsakar. Ja, jag menar oavsett hur många debatter de får ta så försöker vissa politiker framhålla vikten av mänskliga rättigheter.

De tror på politiken och inte bara på att rikast vinner.