Före och efter

I förra veckan hände två saker som alltid kommer att vara milstolpar i mitt liv. På måndagen förlorade min mamma sitt ben efter många månaders smärta. På fredagen förlorade jag och många andra bilden av hur vårt samhälle är.

Idag har några dagar förflutit sedan oron och rädslan byggde bo i mig. Det är som om en kall, frusen fågel darrar och  kramar mitt hjärta. Jag känner mig sluten. Men all kyla skingras av de unga människor som här i Luleå och på många andra ställen engagerar sig för livet och demokratin. Som hyllar vårt samhälle fyllda av tillit.

En annan oväntad förändring är att jag oroar mig mindre inför beslut i vardagen. Vad som är viktigt är helt enkelt självklart.